Aftonbladet – 9 december 1852, sida 2

le samtliga blifvit utmärkta med stjernor; skiljaktiga; emedan de blifvit utprickade med olika stjernor. Att en riddare af Svärdsorden, en riddare af Nord stjerneorden och en Wasariddare skulle tillsammans . itgöra ett verkligt hinder för jerovägsfrägans nöjaktiga lösning, anser väl ingen vara troligt, men att jernvägsfrägan faller för styrelsen för vägoch vat.enbyggaader., det är ju ganska möjligt? Man säser att byräkratien är en sä förträfflig makt, emedan allt befogadt klander endast träffar de enskilda korvorationerna, under hvars stätliga benämningar, som oröstvärn, individerne stä skyddade och kunna förejaga sig nästan hvad som helst. Det har derföre rarit nödigt presentera personerna. Är det nägon som vet mer om dem, så må han derom upplysa? För närvarande torde det sagda vara nog — jemte let slutomdöme rörande jernvägens sträckning, som redan varit synligt i offentligt tryck. Hela verlden vet att jernvägskommitten äkte i all sämja från Köping genom Örebro till Svartä. Men här blefso sidodragningarne för starka att längre kunna motstäs. Utan att vilja antaga det afen skrift ställare uppgifna motivet: att man for af åt rorr emedan man ej fick fara ät söder, torde det vara päjagligt att nägon djup statsekonomisk beräkning läg till grund för den djerfra tanke, att i en framtid! jernvägstrainen skulle rusa vildt fram öfver berg och lalar, i den riktning kommitterade nu undersökte! terrängen medelst åkande på släda. Det blef alltsö beramadt att jernvägen skulle gå till Ölsboda; Getholmen skulle obesedt förordas; verlden skulle förvägas — och kommitteens upplösning ske, på sätt man kan inhemta af gamla affischer: Fyrverkeriet slutas med en smälls. Det begaf sig nemligen att i kommitten hade inkommit en omedgörlig, styfsint herre, som hvarken ville låta kröka sig sjelf eller jernväsen, utan helt enkelt reserverade sig säväl mot hela omförmälte (pluralitetens) betänkande, hvad angär formen för dess uppställning och de förebragte motizerae, som äfven mot nyssnämnde (de vid samman. trådena hällna) protokoller ; detta sednare desto hel dre, som jag af betänkandet funnit, att ett af de vigtigare, i April måhad justerade besluten blifvit alldeles oriktigt uppfattadt, ätminstone hvad beträffar mina motiver för deltagandet derutin. Vare detta nog sagdt om kommitteen. Att styrelsen för vägoch vattenbyggnader, som synes hafva gjort till sin uppgift att förhindra nyhetsmakeriet: jernvägars anläggande, skulle pligtskyldigast iustämma i kommitteens betänkande, föll af sig sjelft. Den som vinner tid vinner allt, och på denna manöver vaans minst 4 mänader af det är, hvars sista timglas den store konservativt reformerande ledaren sä gerna skulle se utrunnet, utan att nägot spadtag blifvit gjordt i den mark, hvarä konung och ständer mer än en gäng varit eniga om att jernväg borde läggas. Änskönt bäde komrnitten och styrelsen för vägoch vattenbyggnader anvisat ett, troligen i deras tanka högst sinnrikt, sätt att eludera rikets ständers beslut, ansäg likväl regeringen sig förhindrad att begagna detsamma, med mindre än särdeles vigtiga fördelar derigenom kunde vinnas. Undersökningar anbefalldes af de ifrågaställda alternativerna, säväl för jernvägs sträckningen frän Svartå till Wenern, som för dess slutpunkt vid. sistnämnde sjö. Kaptenerne Remmer och Hahn hafva med en klarhet, som lemnar ingenting öfrigt att önska, och med en opartiskhet, som, vär den. finnes, utgör en prydnad för kronans embetsmän och som vore önskvärdt att finna hos styrelsen för vägoch vattenbyggnader, gjort äskådligt: att ingenting i verlden, utom styrelsen för vägoch vattenbyggnader, kan hindra anläggandet af en säker och rymlig hamn vid Hult, med en kostnad vnderstigande med 30,000 rdr bko hvad som erfordras för en dylik anläggning vid Getholmen. Civilingeniören Tottie utförde undersökningen till lands. Öfver dessa begge särskilda rapporter har styrelsen för vägoch vattenbyggnader afgifvit ett utlätande, hvaruti nästan hvarje rad innebär nägonting slående, vare sig i framställningssätt, uppfinning eller bevisning. Hvad först beträftar de begge alternativerna vid Hult eller vid Getholmen, sä hafva undersökningsförrättarne ådagalagt att begge lokalerna hafva gemensamma fördelar och olägenheter, samt yttrat att under sädana förhållanden kommer utan tvifvel den plats att få företräde, hvarest samma fördelar kunna ernäs för minsta kostnad. Det var derföre af nöden att en jemkning ästadkoms emellan kostnadsförslagens summor. Styrelsen, som förut befarat: dels att trafiken å jernvägen skulle blifva sä ringa, att jemt och rätt underhällskostnaderna kunde bestridas; dels att trafiken skulle blifva så ofantlig, attingen hamn vid jernvägens ändpunkt kunde blifva stor nog, och särdeles att den lägenhet som fanns vid Hult var alltför trång., föreslär nu ett i dess tanka behöfligt tillägg af ännu en inre vägbrytares anläggande i hamnen vid Hult, hvarigenom kostnaden på det hela närmade sig kostnaden för den vid Getholmen. Efter denna ätgärd, och sedan det förmodligen icke fannits lämpligt att förse den, nu till soppskål. förvandlade hamnen vid Hult, med lock, enär kostnaden för en dylik inrättning, jemförelsevis för begge hamnarna, utfallit ofördelaktigt för den vid Gethotmen med sin större vidd; utbrister styrelsen: Skillnaden i kostnad, enligt styrelsens underdäniga åsigt, endast uppgående till 8200 rdr bko, är dock till fördel för Hults hamn; och onekligen kan denna hamn betraktas säsom god, i fall de föreslagna vägbrytarne derstädes utföras — men Getholmshamnen blifver dock bättres. Klippt skall det vara. Och skulle styrelsen få bra med vatten öfver hufvudet, så gär det ju an att sticka upp ett par fingrar? Sedan sälunda gjorts hvad göras kunde i afseende på den med hembygdens förkärlek omfattade Getholmen, återstod att slå sina krokar för att komma dit, eller om det ej lät sig göra, sätta hela jernvägsfrågan på spel — det riksbekanta lotteriet i förstärkt statsutskott. v Med undanrödjande af herr Rydqvists förslag, om liniens dragning frän Svartå öfver Lidaforss tili Hult, är styrelsen strax färdig, sedan det blifvit utrönt att densamma blott är 220 alnar kortare, men erfordrar 72.000 rdr högre kostnad än grefve von Rosens liniex. Om man i dessa rader ville flytta ordet blott frän den plats det fätt till näst före summan 72,000 rdr så blefve sanningen lika oförkränkt, men svärigheten att blifva qvitt detta förslag deremot vida större. Här torde det vara på sitt ställe att päminna om, det kommittsen, lika oberedt som Getholmen förordades, tog för afgjordt, att ingen lämplig bansträckning stod att utfinna öfver Lidatorp till Hult, hvar öfver reservanten Rydqvist, sedan han förvissat sig om motsatsen, förer följande rättmätiga klagan: def Ivar en serdeles vidrig ödets skickelse, att den verkligen stora kännedom om lokala och andra förhällan. den, som stod till kommittens disposition i fräga om I trakten vester om norra delen af Letelfven (Ölsboda, I Degerfors och Björneborg) ej var att påräkna äfver Ihvad angick trakterna vester om den södra delen; ty ensamt en blick på kartan är tillräcklig för att finna Idet en jernvägslinea i riktning frän Örebro till Svart? -Joch med Hult till ändpunkt vid Wenern, ej kan få någon mera rak oeh kort sträckning än öfver Lida -fors. Det är högst beklagligt, att en sä stor san ning bar sä ringa utsigt att kunna göra sig gällande ; Väl har hr Rydqvists mening Euclides och sunda för nuftet för sig; men det torde föga bäta, dä den ha I kommitteen och styrelsen för vägoch vattenbyggna I der emot sig. Hvad afseende man egentligen vid upp NISSE AN RER ERNA ETS RES ST ST INST I i Evas ädla själ trängdes och ardan jag v åt hvilka hon ej mäktat gifva nå-lslags beh: