Aftonbladet – 8 december 1852, sida 2

varit. Cobden uppmanade följaktligen VilliersPi tt ej återtaga sitt förslag, hvilket denne ockta förklarade sig icke göra. Clay uttalade siglk ou äfven för Palmerstons förslag af sammaifö skäl som lord Russel, hvarefter skattkammniarsanslern formligen återtog sitt amendement och Palmerston definitivt fastställde formen för sitt, hvilken öfverensstämmer med hans först framlagda och af oss förut meddelade förslag. Det märkligaste som förekom i påföljande dags session, då voteringen slutligen försig-i sick, var att lord Russell, sedan Villiers ej velat återtaga sitt förslag, förklarade sig komma att rösta för detsamma och mot Palmerstons. Han förebrådde denne -att endast vilja föranleda en splittring i det liberala parjet, ty något ömt afseende på ministrarnes känslor kunde så mycket mindre komma i fråga, som Villiers förslag icke innehöll något för dem sårande och huset för öfrigt ej kunde söra sina vota beroende på enskilda personerg känslor. Han röstade följaktligen med Villiers för att vinna den kraftigaste garanti mot en återgång till skyddssystemet. — Cobre Vv fc it den anföll åter med bitterhet Palmerston ochld gjorde honom ansvarig för den skada som genom protektionistministeren kunde tillfogas landet. — Gladstone talade slutligen ånyo för Palmerstons förslag, som skiljde sig ifrån det Villierska endast derigenom att det inskränkte sig till konstaterandet af en princip, då detta sistnämnde deremot satte i fråga omständigheter som redan längesedan äro afgjorda. Ändtligen voterades och med det resultat vi i. går meddelat. Framläggandet at budgeten har hr Disraeli utsatt till den 3 December. I början af sessionen i underhuset den 26 förklarade lord Stanley alla tidningsberättelser angående sir H. Bulwers samtal med medlemmarne af kardinalkollegium i Rom såsom otillförlitliga; gesandten hade ingalunda uppträdt i officiel egenskap. Angående Murray meddelade lord Stanley att den öfver honom fällda dödsdomen blifvit förvandlad till lifstidsfängelse, mot hvilket straff sir H. Bulwer fått i uppdrag att göra föreställningar. 4 I öfverhuset förklarade i går lord Malmesbury, på tillfrågan af lord Wharncliffe, att underhandlingarne med Förenta Staterna i fiskerifrågan lofvade de bästa resultater, men hade tyvärr för närvarande genom sir Websters död blifvit afbrutna. Herr Disraeli, som i några dagar varit illamående ehuru ej hindrad att besökaunderhuset, har ejkunnat begifva sig till Windsor jemte de öfriga ministrarne, som farit dit förl; att hålla kabinettsråd. TYSKLAND. Preussen. Kamrarne öppnades, efter gudstjenst i domkyrkan och Hedvigskyrkan, den 29 Nov. kl. 12 af ministerpresidenten v. Manteuffel med följande tal: M. H. af första och andra kammaren! Konungen vär allern. herre har genom bemyndigande af den 27 dennes uppdragit åt mig att öppna kamrarnes session i allerhögstdensammes namn. En ny lagstiftningsperiod begynner, m. h., och kräfver eder verksamhet i arbeten, som kunna vara landet till största gagn, om insigt och erfarenhet gä hand i hand med kraftig patriotism, oegennytta och sjelfförnekelse. Mätte resultatet af denna session bära vittne att j alla ären genomträngda af öfvertygelse härom. Budgeten skall visa, att H. M:s regering sträfvat, att med afseende på de verkliga föraödenheterna ordna statens utgifter så som de-gamla grundsatserna om ordning och sparsamhet i vära finanser kräfde. Den af kamrarne under förra sessionen antagna traksl n h Ö P ta d tu äl li 8 f f (0 8 u ti v t: d d a n k b f r 8 f 8 a taten med konungariket Hannover af den 7 Sept. 1851 har dessvärre icke allestädes vunnit det delta g gande, som skulle kunnat försäkra hela tullföreningens utveckling om en hoppgifvande framtid för alla grenar af industrien och handeln. Men liksom regeringen fasthäller detta syftemäl, sä är den äfven viss på att framgent säsom hittills kunna lita på landets fullkomliga bifall, om den icke önskar tullföreningen bibehällen i sitt nuvarande omfång, på vilkor, hvarigenom Preussens intressen och hela tullföreningens framtid och lyckliga utveckling sättes i fara. Regeringen är betänkt på att öka och utvidga de kommunikationsanstalter, som icke blott höja vära för svarskrafter, men dessutom visa sig säsom den vigti gaste häfstäng för landets handel och industri, för sä vidt som vära financiella krafter tillstädja det. Skördens utfall bar visserligen icke visat sig motsvara de förhoppningar, som framkallades af sädens tillständ på vären och den sedermera gynnsamma väderleken i sommar; emellertid aflägsnar det hvarje fruktan för ovanligt höga priser. Då kamrarnes förhandlingar under förra sessioner ökat betänkligheterna mot införandet af kommunallagen samt kretsoch provinslagen at den 11 Mars 1850, har H. M. Konungen under den 19 Juni detta är befallt att upphöra med dessa lagars vidare tillämpning. Sakens trängande nödvändighet päbjuder ett skyndsamt afgörande af de förslag rörande dessa vigtiga ämnen, som utan dröjsmäl skola blifva eder förelagda. Vid slutet af förra sessionen kunde ingen enighet uppnäs rörande förändringen i första kammarens samman sättning. Regeringen har derföre med stöd af art. 66 träffat en provisorisk anordning, som skall före läggas eder till författningsenlig behandling. Tillika skall ett lagförslag föreläggas eder om en sammansättning af första kammaren, hvars syftemäl är att kronan i detta hänseende befrias från inskränkningar, som icke äro tillräckligt rättfärdigade genom landets behot. Genom dess oskiljaktighet frän kronans behof är den väg betecknad för regeringen, som den mäste beträda och -fortgä uppä vid utbildningen af monarkiens författning. Regeringen är längt ifrån att sätta i fräga de friheter, hvilkas visa begagnande den sjelf anser nödvändigt för folkets sedliga utveckling; men landets historia och nuvarande förhällanden göra det otvifvelaktigt, att den kungliga makten i Preussen icke bör försvagas och förlamas genom nägon delning. Tronens och landets enhet — en af partisträfvanden oberoende regeringspligt att göra rättvisa ät alla — enighet hos alla folkklasser i tillgifvenhet för fosterlandet: dessa grundpelare för Preussens välfärd i det inre och för bibehällandet af dess rantier i monarkiens författning. M. H. viljen j med konungens regering allvarligt och ihärdigt sträfva mot detta mäl på den besvärliga, men trygga och för det preussiska folket värdiga banan af laglig utveckling — sä skola följderna af landet till varaktig välsignelse. Men eder sjelfva skall medvetandet om trofast pligtuppfyllelse mot vär för öppnad! 5 v k f ! a r ställning i Europa mäste mottaga nya och säkra ga-Jå n k detta gemensamma arbete med Guds biständ blifvals konungsliga herre och fosterlandet gifva en rik lön!8 Och. härmed förklarar jag, i kraft af det miglv gifna allerhögsta bemyndigande, kamrarnes sessionti l Talet mottogs med tystnad, med undantagle af ett allmänt bravo vid uttalandet om !ti