Aftonbladet – 8 december 1852, sida 2

kars små barnen! O, det var nedrigt, att. du någonsir skulle få lof att skiljas ifrån dem! Jag tänker bedja papp: någon dag att du får komma till dem., Missis sade, att hon skulle skicka ned betalning för mig så snart de skulle kunna få ihop pengar dertillo, sade Tom. Jag är säker på att hon gör det. Unga masse Georg sade att han skulle komma och hemta mig till. baka; och han gaf mig den här blanka dalern till et vårdtecken; och dervid framtog Tom och visade der dyrbara speciedalern. Ack, då kommer han säkert! sade Eva; jag ä så glad!, Och nu ville jag skicka ett bref, förstår ni, och låt: dem veta hvar jag finns, och låta stackars Chloe vet: jag mår väl, — emedan hon var så ängslig, stackari själl : Tom, hvar håller du till? ljöd S:t Clares röst, som i detsamma öppnade dörren. ; Tom och Eva uppsprungo båda. sHvad står här på?, sade han, i det han kom fran och såg på skiffertaflan, O, det är Toms bref. Jag håller på att hjelpa ho. nom att skrifva det,, sade Eva; sär det inte nätt?, Jag vill ej göra erledsna någondera, sade S:t Clare men nog tror jag ändå att du gjorde bättre, Tom, at låta mig skrifva brefvet åt dig. Jag skall göra det nä! jag kommer tillbaka från min spatserfärd. sDet är högst angeläget att han skrifvers, sade Eva. förty att hans missis ämnar skicka ner, pengar för at köpa igen honom, ser pappa; han säger att de lofva honom det.n S:t Clare tänkte i sitt hjerta att detta troligen var er af de saker som godhjertade egare säga åt sina tjenare för att mildra deras fasa vid attblifva sålda, utan någor verklig mening att uppfylla det hopp de dermed väcka Men han lät ej förmärka något af denna förmodan, uta tillsade endast Tom att gå och besörja om hästarnas för. spänning. , Tom fick sitt bref ordentligt skrifvet åt sig samm: qväll och vederbörligen inlemnadt på postkontoret. Miss Ophelia fortfor oförtrutet med sina bemödande: