Aftonbladet – 8 december 1852, sida 1

EE ARA Nilsson, medan denna kristna bekännelse j flden vestra verlden ger mer och mer talande vittnesbörd om allvarligheten af sin kristendom. Man har slutligen sett Kongl. Meöj:t afslå porträttritaren Petterssons ansökan att slefter utståndet sex månaders fästningsstrafl blifva befriad från landsfiykten, som ådömdes honom för det han i den förlidet år utlgifna tidningen Demokratien skulle i en uppsate om Kristi himmelsförd bafva bidragit till utsående af tvifvel mot religioJnens ganning Den sista delinqventen kan således anses representera det så kallade fritänkeriet, ehuru hans ömkliga skrift icke just ådagalägger mycken tanke. Vi landsförvisa Jalltsäå fritänkaren Pettersson, medan våra vetenskapsmän, rationalister, materialister elier till och med-atelster endast behöfva att omkasta sina skuldror den presterliga drägten och att ej alltför öppet förneka. och båna de dogmer hvilka de skola försvara, föratt utan förberedelse, utan kallelse, på en gång uppstiga från det dagliga lifvets väörf till de högsta platgerna inom vår evangeliska kyrka. Andra protestantiska länder skicka utomordentliga sändebud, för att motverka det samvetstväng som utöfvas mot deras trosförvandter i andra länders Nästan hela den protestantiska verlden har sändt sina protester mot det. nesliga våld; som den katolska fanatismen nyligen föröfvat, mot Francesco och Rosa Madiai. Hvad gör det ärorika Sverige, som aldrig förgäter att skryta med hvad det gjorde för samveteafriheten — två hundrade år tillbeke? Ack, Sverige har ej tid att bry sig om andra. Sverige har annat att göra; bemma hos sig måste det ju upprätthålla den söronaktiga andliga -enformighet, ät hvilken man rånat ett vördnadsvärdt namn: Sverige har nog att göra med att landsförvisa sina katoliker ocH baptister. och fritänkare. Sverige torde snart få landsförvisa tredjedelen af befolkningen.. Så går det när man sätter kyrkan som menniskohänder byggt öfver kyrkan gom Christus grundat. Medan man kämpar att upprätthålla den qvarstående stommen, har lifvet flytt, för att måhända aldrig mera komma tillbaka, Vi ämna icke undersöka arten af den sista landsflyktingens förbrytelse; ännu mindre ämna vi öfverskyla den. Vi högakta forskningen och vilja kämpa för dess frihet, på samma gång vi atsky den cyniska råhet, det flacka hån, som i Sverige så ofta ikläder sig den vetenskapliga forskningens anspråk. Men vi påstå dristigt, ått dessa saker hemfalla under ett högre forum än under de menskliga domgstolarne. En okunnig och halffånig pamflettskrifvare upprepar på ett ohyfsadt språk de ofta hörda inkasten mot möjligheten af en materiell himmöelsfärd; och straxt är lagen fraråme för attskydda kristendomen mot dessa fruktade fiender, som utså tvifvel mot religionens sanning... . Religionen har högre skydd än rådsturätter och actor publicus. Kristendomen begär intet: verldsligt skydd, ingen verdslig hjelp, och trifves måhända. bäst när den umbär allt dylikt. Hvem låter sig vilseföras af så eländigt snack? Och om verkligen några enfaldiga låta sig vilseföras, vore det då ej bättre att de-söm göra sig till målsmän för religionens sanning upplyste dessa förvillade, ledde dem att sjelfva pröfvaoch ransaka skrifterna, visade dem de grunder, hvarned dylika anfall af-otron redan så ofta blif vit tillbakavisade vore detta ej bättre än att man landsförvisar motsägaren och :derigenom tillägger hans inkast en vigt som de eljest sakna, då man ger dem utseendet af att vara oöfvervinnerhga för alla förnuftets och sanningens vapen? i N Så har den svenska ofördragsamheten skaffat sig en ny apostel, som står på väg att gå ut i verlden och säga andra folk, huru Sverige tjenar sin Gud. Måhända skall han lättare tigga sitt bröd i främmande länder, då han får kalla sig martyr för sin öfvertygelseireligionssaker. Måhända skall den nye kättaren få mången skäörf af menniskor, som glädja sig öfver att i sitt eget land få ega samvete och tro oqvalda af en barbarisk lagstifming; men kanhända skall också rnotsatsen inträffa, och utlandets polismyndigheter vägra att mottaga den från fosterlandet utstötte, Hvad åliggande har Danmark eller Preussen att mottaga och föda landsflyktingen från en främmande stat?! Om svenska myndigheter forsla honom öf ver sundet, hvarföre skulle ej de dänska lika väl forsla honom tillbaka igen, ty hvarföre behöfver han falla danska fattigvården till last? Och hvad skall man då göra med honor? Måhända allt framgent flacka omkring med honom så länge, tills det lyckas att någonstädes i smyg prångla honom ut öfver landets gränser. Vi skrifva dessa rader, ej för att utverka någon misskund för den dömde. Detta är nu för :sent, nådens dörr är redan tillsluten och måhända är det så godt att så skedde. Vikunde zanske eljest hafva ännu ytterligare förgätit barbariet i vår Jagstiftning. Lefva vi i nittonde årnundradet, i upplysningens, mensklighetens och iristendomens tidehvarf? O skam och nesa! Öfverallt ropa till oss de kristna folken, våra pröder, att en gång upphöra med vår hedniska styggelse, att en gäng åt samvetena återgifva len frihet, som samvetenas herre vill att de