Aftonbladet – 8 december 1852, sida 1

ads kontoret vid Mynttorget, mot 3 skillingar banko RE RS SNS AR våra öron och vilja intet höra. Vi låta främmande regeringar ställa uppmaningar till vår egen regering, främmande menigheter besvärja och bönfalla våra egna menigheter, att medverka till att minska samvetenas förtryck i det fria Sverige, och sjelfva vilja vi ingenting göra. Då vi hör tala om de uppmaningar till fördragsamhet, som ofta under mer eller mindre officiella former riktas till oss ifrån främmande länder, finna vi tillfället egnadt att afbörda 088 ett uppdrag, som vi nyligen erhållit från den förening af. Frankrikes fria evangeliska kyrkor (Union des eglises vangeliques en France), som är stiftad sedan Februarirevolutionen och under de fyra sista åren stadd i ett oupphörligt framåtgående, och hvarom i det sista utkomna 8:de häftet af Tidskrift för Littera1urv meddelas några omständliga underrättelser af stort intresse, till hvilka vi en annan gång torde återkomma. Synodalkommissionen för denna de franska evangeliska kyrkornas förening hade för ätta månader sedan i en till H.H. Svea Rikes Erkebiskop ställd skrifvelse anropat hela den kristna församlingen i Sverige om samverkan till någon ändring i en lagstiftning, som är en skamfläck och en förargelse inför hela kristenheten. Då H. H, Erkebiskopen emellertid icke funnit lämpligt att besvara denna skrifvelse eller att. enligt. den deri uttryckta bön göra dess innehåll bekant för den kuöstna kyrkan i Sverige, har synodalkommissionen låtit anhålla hos oss att genom denna tidning få skriftens innehåll bekantgjordt för den allmänhet, till hvilken den var riktad. Vi hafva unsett oss böra efterkomma denna anhållan, och meddela här nedanför skrifvelsen, geom har följande lydelse: Paris den 7 April 1852. Till Erkebiskopen i Upsala, Svenska kyrkans primas! Hr Erkebiskop och bögt vördade broder! Vi gå att hos eder uppfylla det uppdrag som blifvit oss anförtrodt af den sednast i Paris samlade synoden för De Förenade Evangeliska kyrkorna i Frankrike. Uti sin session den 22 sistl. Januari har synoden voterat, följande beslut: Synodalkommissionen anbefalles att kärleksfullt i Herran helsadensvenska nationalkyrkan och uppmana henne att hel och hällen sluta sig till de bemödanden som nägra af hennes medlemmar redan gjort att sätta en gräns för det system at protestagtisk ofördragsarnhet,i som -har sitt stöd i landets lagstiftning. Vi äro öfvertygade att våra Svenska bröder skola med välvilja emottaga uttrycket af denna önskan, ehuru den utgär från ett ringa antal svaga och ödmjuka församlingar. De skola deri finna afsigten att uttrycka vår kristliga tillgifvenhet för alla dem som i aflägsna länder och med kyrkliga grundsatser, olika vära egna, det oaktadt äro med oss förbundne i gemensam tro på vår Herre Jesus Christus. Dessa älskade bröder, hvilkas händer vi trycks, skola måhända känna sig styrkta i sitt arbete, när de erfara att längt aflägsna församlingar bedja för dem. De skola måhända klarare fatta den pligt somdem äligger att prostestera mot den protestantiska intolerans, som eger rum i Sverige, när de få veta att deras efterkommande, hvilka i Frankrike lidit sä mycket genom den katolska öfördragsamheten, nu bönfaila hos dem:att-de ville arbeta på att ät de svenska -katolikerna, liksom ät kristna af alla bekännelser bereda ev fullständig religiös frihet: samvetets, bekännelsens;: kontroversens och lärans frihet. Ett af den iska sakens första behof är att den ibgenstädes må hafva dem örtrycka sina-motständare, att. den ingenstädes må låta iförsvara sig af verldsliga vapen. Vi äro kallade att förföljas: -Frälsaren har sagt det. Vi hafra aldrig undfätt rättighet att förfölja andra. rå Utan tvifvel beror: det ej at svenska kyrkan oh egen hand omgöra landets lagar: men det synes vedersägligt att: om den beqvämar sig att mer och iner med kraft motsätta -sig denna lagstiftning, skull den ieke länge kunna bestå. Den dag, då den faller för de svenska kristnes bemödanden, skall blifsa en stor dag för kristenheten i alla länder: 4 Det tillhör oss icke att ingå i detaljerna af de bestämmelser, som denna: lagstiftning: inneHäller och som förtrycka den. religiösa friheten, icke blott för katoliker, icke blott för dissidenter, utan för medlemmarna af sjelfva nationalkyrkan, hvilka tvingas att uppfylla vissa religiösa förrättningar, för att få bibehälla sina medborgerliga rättigheter. 2 Ehuru varsamt sådana författningar än må tillämpas, äro de i sig sjelfva alltför oförenliga med Evangelii anda, för att det ej blir ett åliggande för hela len protestantiska verlden att få dem uttryckligt och absolut afskaftade. Det: gifves, Herren vare tack, en sännfärdig invördes ansvarighet för alla dem, hvilka, afkastande pälvens och de menskliga traditionernas ok, icke erkänna nägon annan lära för osviklig än den Heliga Skrift; det är denna solidariska ansvarighet som ger ss rätt att hos eder broderligen försöka en medling; let är den som berättigar oss ätt säga till de evanseliska kristne i Sverige: Eder,sak är vär, vi förena ss af hjertat med edra. bemödanden att sätta a gräns för en stor förargelse; eder framgäng skall vidraga att göra vär gemensamma tros ljus lysande ör menniskorna. Upphofsmännen till de katolska örföljelserna, hvilka: vi ej hoppas att få se slutade, nen hvilka vi vilja betaga all förevändning, skola eke längre kunna pästå att de i södra Europa enlast göra efter hvad reformationens anhängare tillåta ig i det norra. Må Herren sjelf välsigna det steg vi i dag taga! Mä Han välsigna eder och leda eder, min herre och lögt ärade. broder, äfvensom den kyrka för hvilken i är satt i spetsen och till hvilken vi hänvända oss eder person! Må Han förläna oss och eder att allt ättre känna genom hvilka band vi äro förenade. terlöste af samma frälsare, friköpte från vära syner genöm såmma blod, uppfyllde af samma förhopping, borde. vi bättre känna hvarandra, bättre älska varandra, bättre understödja hvarandra i striden! sätom oss hoppas att det sä skall blifva, och att det teg vi i dag taga skall bidraga att närma oss till varandra. Värdes taga de mått och steg ni anser nyttiga för tt meddela: innehället af detta bref till eder kyrkas äpnedom. Var förvissad, min herre och högt ärade broder, m vär djupa aktning och uppriktiga tillgifvenhet i år frälsare och herre. På synodalkommissionens för de Evangeliska kyrornas förening vägnar. President:rFrid. Monod, Pastor. ov