att använda en del menniskor till gagn och nytta för andra, utan afseende på deras egen. Jag har aldrig kommit att betrakta saken från der sidan, sade miss Ophelia. Ser ni, kusin, jag har rest något i England, och jag har läst en hop urkunder beträftande de lägre klassernas ställning; och det är verkligen min öfvertygelse att Al. fred har fullkomligen rätt då han säger, att hans slafvar äro bättre deran än en stor del af folkmängden i England. Ni får ej, ser ni, af hvad jag sagt draga den slutsatsen, att Alfred är hvad man kallar en hård husbonde; ty det är han ej. Han är despotisk och utan nåd och barmhertighet mot olydnad; han skulle skjuta en tjenare för pannan med lika litet betänkande och samvetsagg som man skjuter en råbock, i fall tjenaren satte sig emot honom. Men öfver hufvud sätter han ett slags högmod ut att hålla sina slafvar väl. Under det vi hushållade tillsaraman låg jag efter med honom, att han skulle göra någonting för deras uppfostran; och för att göra mig till viljes, anskaffade han en huspredikant, och lät undervisa dem i katechesen om söndagarna, ehuru han, efter hvad jag tror, i sitt hjerta tänkte att dermed uträttades lika mycket godt som om han anställt en huspredikant åt sina hästar och hundar. Saken är ock verkligen den, att en varelse som blifvi fördummad och försoffad genom alla möjliga däliga inflytelser allt från vaggan, som tillbringar hela veckan : tanklöst släp, kan man ej göra mycket af på några få söndagstimmar. Lärarna isöndagsskolorna bland fabriks: befolkningen i England, och bland plantagearbetarna vårt land, skola måhända kunna intyga att resultatet ä detsamma, der som här. Likväl förekomma bland os: några märkliga undantag till följd deraf, att negern a naturen är öppnare för religiösa känslor än den hvite. Nå, gade miss Ophelia, huru kom du att öfver gifva ditt plantörslif?s — . , ue a Jo, vi stretade fram tillsamman någon tid, till deg Alfred tydligen såg alt jag eJ var nagon plantör. Har tyckte det var orimligt, att, ehuru han reformerat, oci förändrat, och förbättrat både det ena och det andra, fö att göra mig till lags, jag ändå icke var nöjd. Förhållan