Aftonbladet – 7 december 1852, sida 2

för sanktionen af en så gagnelig inrattning,l: till hvars åvägabringande vi uppriktigt önska l: deltagarne lycka. — — Uti en skrifvelse till redaktionen af Af: tonbladet har en änonym ledamot af stadens skräddareembete gifvit tillkänna attlångt ifrån ! alla härvarande skräddaremästare varit medl om att föranstalta beslaget hos klädeskramhandlanden Thalin, utan, såvidt brefskrifvaren veterligt är, ha endast några få af hufvudstadens skräddare, och således icke helaj skräddareembetet, tillställt denna åtgärd; hvilket tillkännagifvande vi ansett: oss här böra meddela. EVR RSKR ATREDIRAETTT: I L 1 j j 4 LITTERATUR. Skildring af Folkrörelsen på Åland 1808. En ! scen ur Suomis sista strid. Med en öfversigt af Åland i allmänhet, af K. Aug. Bomansson. : Stockholm, Alb. Bonniers förlag, 1852. : ! j j j j 4 I j j Det sista Finska kriget har på sednaste.tiden blifvit ett föremål för flera Historiskt skil: drande och granskande arbeten från ömse sidor. Skaldesången har också redan börjat förherrliga dess ädlaste minnen, och få namn torde snart för den svenska allmänheten vara så kära och dyrbara som de, hvilka framkalla minnet, icke af europeiskt lysaride bragder och segervinningar på främmande jord, utan af trohet och försakelser, nöd och tapperhet, ihärdighet och fosterlandskärlek, hvarpå det Finska kriget 1808 och 1809 är så nkt. Blandl detta krigs särskilda händelser och scener är det en, som är föga allmänt bekanti sina detaljer och som dock i hög grad förtjenar att vara det, nemligen den Åländska allmogens resning och dess med den lyckligaste utgång krönta kamp emot Ryssarne i Maj 1808. Den utgör en tafla, som icke ovärdigt sluter sig till krigets öfriga ärofulla bragder: en skara af allmoge, som, sjelf illa beväpnad, odisciplinerad och anförd af en prest, uppträder emot starka och väl rustade fiendtliga trupper samt genom tilltagsenhet, djerfhet och mod lyckas på flera punkter öfverrumpla, besegra och afväpna dem samt slutligen alldeles befria sitt land. Ett dylikt minne väcker glädje, då man tänker på den kärlek till moderlandet, som uttalat sig i dessa handlingar, men tillika smörta, då man tänker derpå, att våra statsmän icke en gång lyckades att åt Sverige bibehålla detta Åland, som gifvit så talande prof på sin svenskhet, som för öfrigt i strategiskt hänseende är så vigtigt såsom en jöfvergångsbro från Finland till Sverige och på hvilket i denna stund Bomarsunds svårt Ibestyckade skansar och vallar, med hvarje år alltmera talrika och starka, resa sig helt nära den svenska kusten. Förf. till ofvanstående skrift bar ansett sig böra insamla alla underrättelser om denna episod i den nyaste svenska krigshistorien, medan ännu några finnas qvar af den generation som verksamt deltog i dessa händelser. Han har på alla de särskilda Aländska öarna insamlat berättelser och anföranden af allmogen, hvilka han med noggrann kritik jemfört sinsemellan och med de officiella rapporterna. Isynnerhet har han erhållit vigtiga upplysningar af den dåvarande kronolänsmannen Erik Aren, som gaf signalen till resningen och som näst pastorsadjunkten Henrik Johan Gummerus var böndernas anförare och hvilken i hög. ålder ännu lefver på Aland. Utförligt redogöres för motiverna till resningen. Författaren finner densamma hafva varit fullt berättigad och yttrar i detta hänseende helt andra åsigter än dem C. E. Bladh för ett par år sedan uttalade i sina Finska Mimnens. Då den sednare betraktade Österbottniska allmögens resringer och guerillafejder mot Ryssarne såsom förderfliga uppror, yttrar hr Bomansson deremot om den Aländska folkresningen: Den var icke blott rättmätig, utan derjemte berömlig och oundviklig. Ett land, som provisoriskt hålles besatt af en fiende, eger full rättighet att vidtaga alla möjliga ansträngningar för frihetens återvinnande och den lagliga styrelsens återinsättning, och denna obestridliga rätt upphäfves ej, äfven om segraren skulle tvinga de undertryckte att svära sig trohetsed, emedan en dyhk aftvungen förbindelse saknar giltighet, så länge landskapet icke blifvit genom formligt fredsslut aträdt och sålunda löst från sina äldre pligter. De sjelfständighetssträfvanden, som dessförinnan röjas, äro alltså, llångt ifrån att bära upprorets förkastliga stämIpel, tvertom sköna uttryck af en ren och lefl vande fosterlandskänsla, dem berömmet obetingadt hembäör sin hyllning, osvikliga tecken att begreppen: heder, frihet och fädernesland lännu fortlefva uti ungdomlig friskhet. Till denna kategori höra lyckligtvis alla de resningar den uråldrigt tappra finska allmogen I verkställde mot ryska kårer under kriget 1808 1—1809, och hvem ville således öfver dem uttala förkastelsens dom?, Den friska och luppriktiga anda, som i allmänhet genomgår lhela denna skrift; gör det ganska naturligt latt den icke gerna :kunnat äfventyra den finIlska censuren, utan i stället blifvit tryckt i Sverige. . Den har emellertid blifvit prisbelönt Jaf den vestfinska afdelningen vid Helsingfors , luniversitet. .. Författaren skildrar med mycken utförlighet Jalla detaljerna af resningen och de derpå följande krigsoperationerna; öfverrumplingarne .Ipå fasta Åland, fäktningarne vid Färjsundet ;loch Jomala kyrka, major Nejdharts tillfångatagande samt kapitulationen på Töftö; batalljen vid Kumlinge, der 450 bönder under Gum Imeri anförande besegrade och gjorde till fånIgar ett lika stort antal ryska linietrupper une Ider öfverste Vuitsch samt slutligen attacken emot major Scheremetjeffs styrka på Brändö, 2