Aftonbladet – 7 december 1852, sida 2

Article Image
De vigtigaste bemödander för den ständiga freden. (Ur ett akademiskt programm af professor P. E. Bergfalk.) — (Slut från gärdagsbl.) Lägger iman till denna vidsträckta, publicistiska rerksamhet hans outtröttlighet i korrespondens med le särskilda cirklårha och dem han vill bringa ötver ill, eller interessera för, desamma, och i personliga, 08 dessa cirklar eller för deras ändamäl företagna besök, och hvad han i öfrigt dels sjelf författat, dels atgifvit i samma cirklars anda, sä har man en öf versigt af hvad denna enda man direkt verkat för sin brödraförening — d. v. s. den förening, som hyllar Burritts, med Mennoniters och qväkares mening öfrerensstämmande förklaring af Jesu ord: JI skolen icke stå det onda emot! — — Och denna verksamhet är, i sanning, förvänande. Men likväl utgör den blott en del af hans arbete för freden på jorden! Ty Burritt är, ehuru fast och bestämd i sina äsigter, likväl vida skild frän allt slags fanatism, från den trångbröstighet, som icke kan för ett stort ändamål samverka med män, hvilkas tänkesätt man i:n dra punkter ej delar. Och derföre har ban ock haft den lyckan att utbilda det ena, och uttänka det andra, af de tvä mäktiga medel, vär tid sett använda ill national-antipatiernas och, i förenipg dermed, srigens utrotande, nämligen de internationella adresserna vid uppkorana missförständ, och fredskongres serna. De förra, eller de internationella adresserna, äro ej ett foster af Burritts tanka. Han betraktade, i slutet af 1845, med ledsnad den spänning, tvisten mellan Storbritannien och Förenta Staterna om Oregongebietet orsakat, då en klarsyot och lugn engelsman, Joseph Crosfield i Manchester, uttänkte den sköna plapen att lugna de upprörda sinnena derigenom, att begge ländernas inbyggare, genom vänliga adresser, satte sig i fri, omedelbar gemenskap med hvarandra, och för hvarandra öppet uttalade sina äsigter i frägan, på det sätt, att särskilda orter i det ena landet vände sig till särskilda orter i det andra. Crosfield utvecklade denna plan ien af Manchesters tidningar, och skickade ett exemplar af tidningsnummern till Burritt, hvilken genast deraf giorde ett oliflöf, som öfverskickades till alla tidningar i unionen, af hvilka tvähundrade införde det, med Burritts inledning. Förslaget omfattades med värma. Hvarje ängbät, som från England afgick till Amerika, medförde adresser från stora städer eller inflytelserika klasser till dylika städer eller klasser i Amerika; och de blefvo till allmän kunskap genom tidningarna meddelade, och varmt besvarade. De uppretade sinnena lugnades En. vänlig förlikning ågde rum; och Burritt hade der glädjen att till England öfverresa på samma ängbät som dit öfverförde underrättelsen om det lycklige återställandet af det goda förständet mellan de beggt mäktiga nationerna. Men år 1847 var det väl han, som ingaf tanka att med Frankrike försöka samma method, hvilke: så lyckligt blifvit använd med Förenta Staterna. De fanns dä mellan: Frankrike och Storbritannien visser ligen ej något tvistämne af det slag, som Oregon frågan. Men båda hade satt i träga, att mot hvar andra förstärka sitt försvar; och sädant kunde led till en förstämning i sinnena, hvilken af fredens vän ner ej utan oro motsägs. Under, slika förhällande; väcktes det omtalade förslaget, mottogs med värma och lyckades. Manchester skickade en adress till Lyon, Liverpoo till Marseille, Birmingham till Bordeaux, Sheffield ti! Strassburg o. s. v. (Adressen frän Liverpool till Mar seille undertecknades af 25,000 män). De blefv med fransk värma besvarade. Svaret på Birming hams adress till Bordeaux var undertecknad af 170! personer, innefattande nästan alla, som tillhörde myn digheterna och de lärda yrkena, eller grosshandlarn och barvkirerna. Elihu Burritt öfverförde den först af dessa adresser, — den frän Southampton till Hävre Den tredje gängen samma metod blifvit försökt ti stillande af en retad sinnesstämning, är innevarand är, då, efter den bekanta Pariserrevolutionen af de 2 December 1851, Storbritannien företog betydand rustningar till sin säkerhet, ätföljda af ganska stark insinuationer i tidningarna om den trolöshet, frå franska styrelsen kunde väntas. fre ste teREETORSRNEKT

7 december 1852, sida 2

Thumbnail