Aftonbladet – 6 december 1852, sida 3

De vigligaste bemödanden för den ständiga freden. (Ur ett akademiskt programm af professor P, E. Bergfalk.) På den europeiska kontinenten läto folken, efter d stora krigens slut 1815, i början bero vid den sä kal jade heliga allians, hvilken regenterna personligen och egentligen till tryggande af egen makt, iogätt Men i Storbritannien, hvars regent fann inträdet i en dylik allians oförenligt med landets författning, och i Förenta Staterna företogo sig deremot enskilda, mär utur folket, stiftelsen af en förening till en ständig och allmän freds befrämjande, hvilken, af regerin: garna alldeles oberoende, på det hvarje Britt och Amerikanare välbekanta sättet, genom tal och skrif sökte stämma allmänna töänkesättet emot krigen, hvar: sammanhang med de ännu verkande Fredsföreninga (Peace societies) är uppenbart, och hvartill efter nå aon tid slöt sig en annan, i Geneve stiftad förening Och härmed var, såsom vi sagt, fredssaken tagen folkets egen hand. Bland de kämpar af betydenhet, dessa fredens vän ner tidigast vunno, anse vi trenne företrädesvis för. tjena nämnas: den ena, den är 1835 med sia afhandling om arbetslönen framträdande nordamerikanarer Carey, vigtigare för en fjermare framtid: den andra, engelsmannen Richard Cobden (hvilken samma är utgaf sin mot Urquharts stridsrop riktade brochur, och sedermera, hufvudsakligen genom sitt mot ryska och Österrikiska statslänen, i full öfrerensstämmelse med en fjerde af Kants prelimivär-artiklar gjorda motständ, intagit en för alla öoskningar om krig synner: ligen hotande ställning), mer betydande för den när varande och närmast stundande tiden; och en tredje, som med religionens och den renaste menniskokärlekt makt trängt dit bvarken national ekonomisten elle; financieren förmätt bana sina skrifter väg, och hvilken mäste utförligare omtalas. Det gifves bland Förenta Staterna i Norra Amerika en, som i omfäng icke ens kan mäta sig med det lilla konungariket Wärtemberg, och 1850 icke räknade flera inbyggåre än 371,947. Förslagenheter bos dess, hela unionen geromströfvande, .gärdfaribandlare har blifvit till ordspråk, och särskitdt gifvit den snillrika Haliburton ämnet till sin Sam Slick,. Men samma stat utsänder ock, i ett folkmängden vida öfverstigande förbällande, lärare, missionärer, och andra för ljus och sedlighet verkade män och qvinnor. I dess ena bufrudstad (ty den har tvenne), befinna sig, i oupphörligt arbete, tryckerier för skolböcker och andra undervisningsmedel, hvilka, ätminstone för nägra är tillbaka, gälde för de största i verlden, medar i den andra träffas det ena af Amerikas tvä yppersta universiteter. Och en fillförlitlig tysk författare, som flera är uppeböllit sig i Förenta Staterna, försäkrar sig-ända ull unionens gränsor hafra funnit denne stats infödingar de skickligaste, verksammaste, insigtsfullaste samt i bäde intellektuellt, moraliskt och celigiöst bänseende mest genombildade af alla Nyergländare. Det är staten Connecticut. Der föddes 1800 eller 1811 (vi bafva sett begge ärtalen uppgifoa) fredsadvokaten Elibu Burritt, kanske det vackraste exempel pä denna: förening af varm känsla, djerfhet, outtröttlighet och ett allt beräknande förstånd, som i allmänbet karakteriserar intödingarna i hans födelsestat. Vid fjorton ärs älder sattes han i lära hos en smed, använde i, detta yrke en stor del af sin lefnad, men drefs derunder af sin vettgirighet.att använda sina lediga stunder till inhemtande af fremmande språk, dem han. i stor mängå (man uppgifver ända till femtio) förstår; ehuru hap ej med färdighet talar dem, Den lärda smedens rykte flög snart öfver hela Amerika. Men. det yar ej ryktet, ej heller kunskapen, säsom sädan, som kunde tillfredsställa denna varma själ. Hans. djupa religiositet förde honom till frägan, om det.ej funnes nägot högre, hvartill hans spräkkunskap-: kunde; brukas; och detta högre behöfdehan ej länge söka. Redan vid tjugo ärs älder bade henbildat en så kallad familjecirkel; den han invigt i sina äsigter om freden, sådan ÖOhristendomen den bjuder. Och dz ban hos många, isynnerhet hos qvinnorna (hvilka ock i Paris till det sista lyssnade till den ädla S:t Pierre), fann gehör, fann han sig uppmuntrad att helga sitt lif ät stiftande af ett brödraband (bond of brother hood), och af en allmän brödraförening (leagus of universal brotherhood). r 1844 började han i Worcester (staten Macgacbusetts) för detta ändamål utgifva en tidning: The Christian Citizen (Den christne medborgaren), den han äfven efter sin öfverfyitning till Europa forifor att leda till April mänsd 1851. År 1846 öfvergick han, af en anledning som längre fram skall rämnas, till Europa, der ban i Augusti månad samma, är började utgifningen af The Bond of. Brotherhood (Brödrabardet), dg--blott ett minatligt flygpapper om fyra sidor, hvilket ssldes i packeter af olika storlek, de minsta inrehbällanda tfolf exemnlar