Aftonbladet – 6 december 1852, sida 3

påminner sig att man klagade öfver skriften Svårfattlighet; men denna hade till god de sin orsak i den första upplsgans många felaktigheter, hvarigenom meningen vanställdes Ref. bekänner att han på flera ställen ej kunde reda sig utan jemnförelse med den tyske grundtexten. Förhållandet färer ha varit, at Geijer under de sista månaderna af sin lef. nad öfversatte den tyska skriften från pladet. och annan person nedskref tolkningen efte hans diktamen. Dervid uppkommo otvifvelaktigt många missskrifningar af enstaka ord. och dessutom inträffade att några noter i de tyska originalet råkade vid svenska öfversätt ningen komma upp i texten, hvarigenom na: turligtvis dennas sammanhang afbröts och förvirrades. — Ref. finner nu att i närvarande upplaga den tyska blifvit noggrannt jemnförd och alla nyssnämnda oriktigheter undanrödja Vid den nya upplagan af Svea rikes häfder har utgifvaren, till underrättelse för. den som möjligen torde jemnföra densamma med der äldre editionen, förutskickat en upplysning rörande de flera deri gjorda rättelserna. En dy: lik upplysning hade med lika skäl varit på sin plats i afseende på Svenska folkets historia, ty de rättelser, som i dess nya upplaga blitvit vidtagna, äro, så vidt ref. kunnat döma, lika många, om ej flera, och otvifvelaktigt a mera betydenhet. Inotet af Geijers arbeter blef i typografiskt hänseende så vanlottad som första upplagan af Svenska folkets historia. Man måste förundra sig öfver att förläggaren ej aktade för rof att gifva detta herr lga verk en så vanprydlig utstyrsel; och utomdess hvimlar det af felaktigheter, troliger till största delen uppkomna dels derigenom. att det biträde Geijer plägade begagna för ren: skrifvandet af sitt manuskript, ej förmått komma till rätta med hans (synnerligen hvad siffror angår) svårlästa handstil, dels genom den ofvan anmärkta olägenheten af tryeckortens aflägsenhet; ty vid detta arbete lärer förf. ej sjelf hafva handlagt korrekturet. Han genomgick dock sedermera mycket noggrannt sit arbete, och hade, såsom ref. känner, ett interfolieradt exemplar, hvari han jäpkret rättelser och tillägg. Möjligen har detta exemplai stått nuvarande utg. till buds. Vare dermed huru som helst, så har ref. — som sjelf, under sina historiska studier och under sina tid efter annan företagna, temligen noggranna forskningar i riksarkivets registraturer och handlingar, antecknat rättelser af åtskilliga uppgifter, särdeles data, i Geijers historia — med tillfredsställelse funnit alla dessa samms rättelser i Norstedtska upplagan vidtagna, och dertill många andra, hvilkas tillförlitlighet ref. således väl icke kunnat kontrollera, men dock anser sig ega lika mycket skäl att ej draga i tvifvelsmål. Med ett ord: sättet, hvarpå den nya upplagan besörjes, vittnar både å utgifvarens och förläggarens sida om kärlek och vördnad fö: den herrliga mans minne, hvars dyrbaraste qvarlåtenskap kommit under deras värd; och ref. har, såsom han redan yttrat, med denna korta uppsats — hvari han endast vidrört ifrågavarande skrifters, så att säga, utansida (de: ras inre står för högt, att han skulle beröra det) -— åryftat, att den öfvertygelse han sjelf vunnit om noggrannheten och sorgfälligheten af det skick, hvari samlingen af Geijers skrifter nu framtröder, äfven måtte blifva kunnig för den del af allmänheten, som ej är i tillfälle att genom egen undersökning förvissa sig om nämnda egenskaper; och tillika har han åsyftat att — om ock utgifvarens och förläggarens förtjenster här endast bestå i ospard möda och ospard kostnad — låta äfven dessa förtjenster vederfaras ett rättmätigt erkännande, SSA