Aftonbladet – 29 november 1852, sida 3

manträder detta gyckelspel till lagstiftande församling, som fyller högern med ändlöst!! jubel. l Ni har sett af tidningarne, att en absoluti-i stisk bok-af professor Leo i Halle blifvit se-l! qvestrerad af polisen. Denna ifrare ville låta. konungen iaför hela församlingen undergå of-: fentlig penitens för de sista årens konstitu-! tionella förvillelser. Hans mejestät skulle i! botgörardrägt med sitt ljus i banden, genom denna förödmjukelse försona dådet att undan-; draga adeln dess privilegier. Hvad synes eri: om denna anakoret-ingifvelse? Här är helall allmänheten så uppbragt deröfver, att ingenh fraktion af högern har vågat upptaga dennal osmälta produkt af en sjuk hjerna. eKreuz-c zeitung. har anfallit den med en lång argu-js mentation att suveräniteten bör vara inskränkt! (nemligen af en allsmäktig aristokrati). Straxt!: blef byråkratien rädd att man skulle skylla den för någon delaktighet i den Halleska bar-1 fotamunkens mästerverk, oeh så fick polisen! order att konfiskera det. Man bar mycket sysselsatt sig med en not i Oestreichische Correspondenza rörande: franska kejsardömet, som förmodligen icke; undfallit er uppmärksamhet. Denna litogra-:; fierade korrespondens är halfofficiell. Deni utdelas blott till en tidningsredaktion i hvarje: stad. Constitutionnelle Zeitung var fordom i dess abonneut; nu sedan denna tidning är död, har privilegiet, underligt nog, tillfallit den! demokratiska National-zeitung. Den ifrägava-: rande artikeln säger att Wienerkabinettet skall i afseende på det nya kejsardömet erkänna fakta, såsom det gjort under republiken och julimonarkien, men tillägger några förbehåll i afeeende på principfrågan, och särskildt an-i gående de titlar och benämningar, som skulle! innehålla pretensioner, hvilka icke vore grundade hvarken på faktum eller på rättsprincip.!. Den som vili grunda en dynasti måste hafva. till ögonmärke att bana väg för sina efterträdare, ej för dem som lefvat före honom. — 4 Enskilda underrättelser från Wien tillåta den suppositionen, att dessa förbehåll i första. rummet angå fördragen af 1815 och titeln af: Napoleon III, för så vidt som denna ordningsnummer skulle förutsätta rättigheter, som stå: i strid med dessa fördrag. Man påstår från ett annat håll, och såsom det synes med an-; språk på trovärdighet, att en öfverenskom-; melse skulle i afseende på dessa förbehåll, till fördel för 1815 års fördrag, vara träffad mellan de två stormakterna. I Det förekommer i besagda artikel ett ord! som skall föga behaga Bonapartisterna, Det skulle glädja österrikiska regeringen, heter det, om presidenten oåterkalleligen och för alltid brutit med revolutioner och det revolutionära partiet. Hvad denna glädje angår, kanjag ur : pålitlig källa citera ett uttryck, som hr de Persigny pyligen fäålide till en diplomat i ett; förtroligt samtal. I en diskussion om alla ;4 chancerna för kejsardömet fällde franska inrikesministern detta yttrande: Frankrike är Napoleonskt, och Europa skall bli det så snart vi behaga. Ty vi föreställa myndigheten, det är sannt: nog; men vi representera också revolutionen! —i Detta veta makterna mycket väl, och det är hvad 1 som förklarar de formella förbehäll som åt-l!c jölja deras lyckönskningar. l I sammanhang härmed får man ej förlora!! ur sigte, att regeringarne göra allt hvad dej kunna för att skona IElysgen. Ni vet att; Neue Preussische Zeitung fått sig en allvar-:s sam anmaning att afbålla sig från alla mot; prina-presidentens person riktade utfall. Man! bar i afseende härpå meddelat mig några detaljer, som kanske icke skola sakna intresse! för edra läsare. l Man försäkrar nemligen att en dag hr vonl? Ffarzfeldt, den preussiska ministern i Paris, för en hög person uttryckt preussiska haof-, vets sinnesstämning -mot honom. Preussiska, regeringen erkände de tjenster, som prinsen i! gjort ordningens sak i Europa. Den högall personen hade då gjort Hatzfeldt uppmärksam å att det språk som Neue Pr. Zeitungs för. de, icke stode i öfverensstämmelse med dessa, försäkringar. Men Kreutz-zeitung, svarade Hatzfeldt, är hvarken regeringens eller hof-!! veis organ, utan ett kotteris. Då skulle den! höge personen hafva yttrat: Jag känner det ej. men mig vill det synas att en kamarilla regerar i Potsdam och att denna kamarilla är. representerad i Kreutz-zeitung. — Skulle det!: tillåtas rig att skrifva detta till mitt hof? —J)! Gör det, jag ber er gå mycket. : Dermed afstadnade samtalet, Men då Man-!teuffel fött depescher, skyndade han till Potsdam för att läsa den för konungen. Hans majestät säges hafva blilvit mycket förgrymmad öfver en supposition, som tulskret reuz-zeitungsmännen så mycket iaflytande, och utropat: ingen regerar här utom jag och ministrarne, åt hvilka jag utdelar mina ordres!. Fvå dsgar derefter fick Kreutz-zeitung tillsägelse att afhålla sig från alltför skarpa uttryck mot prins-presidenten; 1 vidrigt fall skulle dess presgar genast blifva förseglade. Och på! det den ej skulle klaga öfver partiskhet blefvo äfven andra tidningar på samma sätt varnade. Man har sagt åt Kladderadåtsch, vårt jvicka Charivari, och åt National-Zeitung att tala med mera moderation om händelserna Frankrike. Metoden för varningen har också naft sin lilla besynnerlighet. Polisen har sagt tt den icke kunde utdela varning, då Pressagen icke medgaf någon sådan officiell åtärd. Men då ministeren hear eller rättare sagdt tillvällar sig rätt sti återtaga tidnings1tgifvares tillståndebref på administrativ väg,l! skulle den bruka den dä så erfordradeg, och åfvaktan på ett formligt utslag skulle polijen hindra bladets utgifvande. Det följer deraf, att utom Militärisches Wochenblatt vågar ingen Berlinertidning länsie anfalla franska regeringen något skarpare. Jenna åtojuter deremot större frihet; den utsifves af Louis Schneider, f. d. aktör och dranatisk författare, samt konungens favoritföreägare. Men tidningen, hvars synlige utgifrare han är. har till medarbetare mänoa hö-l. FEN Pest SEN Sno RER RE RER NR SONEN SES vEPa Nv UPvv OR ROTSEE GORE RR rd om ft (D ON MAC fr ft I dt SRA FRA Kra Fkn VR gr TO tt f—L—ALV