Aftonbladet – 27 november 1852, sida 2

stadels händer och sker häri verlden, så lära väl de flesta hålla med oss i den vägen, Men en som börjar taga på sig en gudsnådlig min, och pusta och sucka, och anföra Skriftens ord, — en sådan tror jag icke mer än nätt och jemt.n Du är fasligt hård i dina omdömen, sade Maria. Jo, jag är visst detn, sade S:t Clare. Antagtill exempel, att någonting skulle inträffa.som med ens och för alltid nedsatte bomullspriset, och förvandlade hela slafförmögenheten till ett lappri på marknaden, tror ni ej , vi snart skulle få en annan uttolkning på Skriftens ord? Hvilken flod af ljus skulle icke då med ens inflöda i kyrkan, och huru omedelbarligen skulle det icke då upptäckas, att hvarje utsago af bibel och förnuft bekräftade en helt annan lära? oo Nå i alla fallo, sade Maria, i det hon slog sig ned i en stor länstol, så tackar jag Gud att jag blifvit född der slafveri finns, och jag anser det förlofligt — ja, jag känner inom mig att så är; och i hvad fall som helst, så känner jag att det för mig är oumbärhgt. Nå hvad säger lilla pullan om den saken? sade fadren till Eva, som i detta ögonblick kom in med en blomma i handen. Om hvad, pappa?n Jo, hvilketdera tycker du bäst om — att lefva som de ha det deruppe i Vermont hos farbrors, eller att ha ett hus fullt med domestiker som vi?. Å jo, visst är det roligast som VI ha detn, sade Eva. Huru 8å?, sade S:t Clare, och strök henneg hufvud. Jo, ser pappa, då har man så många fler att hålla af, sade Eva och blickade upp mycket allvarsamt. Ack så likt Eval. sade Maria; Just af hennes vanliga sottiser. vÄr det en sottis, pappa? sade Eva hviskande, sedan hon kommit på hans knä. På sätt och, vis, efter verldens sed, mitt lilla grynn, sade S:t Clare. Men hvar har min lilla Eva hållit till uoder hela middagsmilet?, O, Jag bar varit uppe på Toms kammare och hört honom sjunga, och tant Dinah gaf mig middag., ocHört Tom sjunga, säger du? (Forts.)