Aftonbladet – 27 november 1852, sida 2

helt och hället är upptagen af 2:ne breda fönster och: en glasdörr. J Och härmed är det slut på Aftonbladets positiva vittnäsbörd.. Ty jag förmodar icke, att dit kunna räknas de s. k. 200, hvilka Victor Hugo säges egait i förvar. 1 Hade Aftonbladet genomläst Napoleon den lillel med mera uppmärksamhet, skulle det hafva funnit : buru Victor Hugo nästan ingenting pästätt sig sjelf!: hafva sett, men anförer dels sädana vittnesintyg som 1 hr Chervilles, dels till största delen anonyma vittnen, e hvaraf nägra sett att icke ett skott blifvit lossadt på soldaterne ifrän fönstren (och deruti hafva de onekligen rätt emedan det var flere hundrade); nägra berätta hvad de hört berättas, några hvad de sett och. äter andra livad de tro sig hafva hört. Säskildt! torde det ock kunna antagas att alla de, som ät hosom anförtrott sina uppgifter, tillhöra det besegradel: partiet och följaktligen icke de heller äro absolut ojäfviga. Vi komma nu till de af Aftonbladet anförda bindande omständigheters. Jag skulle kunna anmärka att dessa binda, snarare Aftonbladets egna händer än mina. Så förklarar Aftonbladet såsom en bindande omständighet general Magnans och kapten Mauduits tystnad angående skjutningen ur fönstren oeh la Patries återtagande af uppgifter i denna väg, enärl man bör vara viss att, om skjutningen egtrum, vederbörande icke uraktlätit att åberopa den till sin ursäkts, — men på en annan: spalt deremot, att Mauduits och Cassagnacs uppriktighet i hvad sem passerade ute på gatorna, gör att det nästan ser u, som om Louis Napoleon antingen tyckt att alltsammans varit mycket bra gjordt och, genom sitt samstycke att detaljerna finge berättas, ville injaga en hälsosam förskräckelse i sinnena, eller ocksä, att han icke ogerna säg att ett svalg emelian militären sochk folket öppnades genom den ovilja, som den förras handlingssätt måste väcka. (Aftonbladet den 19 November 1852). På ett ställe gifver Aftonbladet inbillningskraften skulden till mina uppgifter, emedan hela min själ skall varit ovanligt upptagen af hvad som passerade,, men delar icke samma rättvisa ät min s. k. antagonist engelske kaptenen Jesse, som dock utan tvifvel hade större skäl till oro än-jag, eftersom bäde han och hans hustru vid tillfället rå hade i ögonskenlig dödsfara, då deremot intet skott lossades på det hus der jag bodde. I en annan spalt, straxt före det sistnämnde yttrandet, ställer sig Aftonbladet så, som jag jemfört uppträdena i Paris med Marsoroligheterha i Stockholm; jemförelsen, som är alldeles ogrundad, bevisar dock Aftonbladets sätt att resonnera efter omständigheterna. Ändtligen tyckes ock Aftonbladet sjelf börja känna sig bundet af omständigheternass makt, dä det medgifver att det kan vara möjligt att några få skotto på sädant sätt (genom fönstren) blifvit lossade (förmodligen för att få giltig anledning till de ä omtvistade boulevarder dödskjutne officerare och soldater, hvilka Victor Hugo expedieraår på det sätt, att soldaterna till och med dödade hvarandra), och på ett annat ställe inskränker sig Aftonbladet till att neka allenast; det sett större organiseradt anfalls från husen egt rum. Men jag vill icke med Aftonbladet disputera om dylika småsaker. De bindande omständigheters Aftonbladet mot mig uppställer, äro: hr de Cassagnacs uppriktighets i hvad som passerade ute på ga torna; att min berättelse shelt och hället skiljer sig från allt hvad man förut ansett vara bekräftadt; att om folket skjutit ur fönstren, regeringens gene raler, tidningar och brochyrer visst icke skulle ur aktlätit att framhålla detta till ursäkt för hennes soldater, samt att, i de rika och aristokratiska delarne af boulevarderne, ett skjutande frän fönstren mot soldaterne är otänkbart. Om br de Cassagnac är befunnen nuppriktig., sä nödgas Aftonbladet också erkänna vitsord åt följande hans utsago: Liksom i Februari 1848, sökte upp srorsmännen nu med förskräcklig svekfullhet att genom sin elds öppnande utmed folkhoparne vid bou levarderne läta de rikare qvarterens innevänare falla för soldaternes kulor, för att så genom tanken pä hämnd locka befolkningen mot dess egen vilja på sin sida (Frankrikes : December-revolution år 1851, skildrad af Granier de Cassagnac, Kap. 14). Min uppgift om skjutningen frän tönstren bekräf: tas på ganska mänga sätt, Jag har i detta ögonblick framför mig ätskilliga utdrag ur le Constitutionel, 1a Patrie m. fl. blad, som innehälla berättelser från olika delar af staden, huru insurgenterne, särdeles i närheten af uppförda barrikader, besatte de angränsande husen och skjöto ur fönstren; jag skulle med utdrag ur de fransyska tidningarne kunna styrka, att det af Aftonbladet framhållna återtagandet i Patrie af uppgifter om sädan skjutning från husen å boulevarderne alldeles icke omfattat dessa uppgifter i deras helhet, utan allenast utgjorde sberiktigandeo i fråga om några få hus (jag vill minnas: fyra) (Journal des Debats den 8 December 18351); men detta besvär att bevisa huru Aftonbladet citerar är bäde för lläseren och för mig lika öfverflödigt, då jag bar mera positiva vittnesbörd att anföra. General Magnan, t. ex., hvars första rapport icke, mig veterligen, kom till allmän kännedom, äberopar den i sin andra, daterad den 9 December 1851 och säger: General Reybell utstod, på höjden af gatan Montmartre, en ganska häftig gevärselds (une assez vive fusillade), Journal des Debats den 12 December I1 öl; men af hvad beskaffenhet denna gevärseld valrit upplyser den uppriktige Cassagnac i sitt nyss ciIterade arbete (14 kap.): Brigaden Reybell rensade vid samma tid (kl. !V, 3 till 5) boulevarderna och I -derefter Madelaine ända till boulevarde Poisonniere. I ,Utan strid framkommen till höjden af boulevarde Montmartre (vid hvilken hr Jesse bodde) blef den här öfverkopad med skott at insurgenterna, som plavcerat sig i en mängd hus. Då stannade den, och understödd . . . riktade den en förskräcklig eld mot Iofönstren. I Och Aftonbladet medgifver ju sjelf att Cassagnac suppriktigts vidgår hvad som passerade ute på gatorna (Aftonbladet den 19 November 1852). Men för den händelsen att Aftonbladet, mot sina egna ord, nu skulle vilja jäfva dessa från Frankrike hemtade intyg, vägar jag ytterligare besvära med ett svenskt. I Ustgötha Crorespondenten infördes i Januari detta är en korrespondepnsartikel från Paris, af en Svensk Offi:Icer, som, bland annat, yttrade: Redan bade kavalsleri-generalen (Reybell), omgifven af sin glänsande stab, passerat förbi vära fönster, då plötsligen från velt hus, på 15 ä 20 alnars afstånd från vårt, en gevvärs-salfva aflossas på de derunder defilerande trupperna; detta var liksom en öfverenskommen signal, ty nästan i samma ögonbliek började ett förfärligt vskjutande från en mängd hus hela boulevarden uppföre; till höger och venster om oss smattrade skotten och blänkte gevärselden, men i synnerhet i huset midt emot oss tycktes ett helt band af insurgenster hafva dolt sig. Soldaterna, i början förvirrade raf denna brusqua öfverrumpling, repade sig suart och nu började en förfärlig vedergällning ) (Postoch Inrikes Tidningar den 23 Januari 1851). s) På förekommen anledning får jag vid detta tillfälle jemväl upplysa, att jag icke är författare till nu citerade bref, hvilket Aftonbladet för i onsdags sökt göra troligt, oaktadt jag för flera dagar sedan der