Aftonbladet – 27 november 1852, sida 2

tt det är bara för det han ej har någon religion, som nan åker och vänder på det der viset. Beligion! sade S:t Clare i en ton, som gjorde at påda damerna fästade sina ögon på honom. Religion! Är det:som; ni hör i kyrkan religion? Är det som kar vridas och böjas, och höjas och sänkas, så att det passar till hvarjexskef företeelse i vårt sjelfviska, verldsligs samhälle, är det religion?. Är det religion, som ä mindre nogräknad, mindre ädelsinnad, mindre rättvis mindre öm om medmenniskors väl, än sjelfva min eger gudsförgätna, verldsliga, blinda natur? Nej! när jag se mig om efter en religion, så måste jag se mig om efte; någonting som är öfver, icke under mig. Du tror således icke att bibeln rättfärdigar slafveriet? sade miss Ophelia. . Bibeln var min moders bok,, sade S:t Clare. På der lefde hon öch på den-dog hon, och det skulle verkliger bedröfva mig om något sådant funnes i den boken. Jag skulle lika gerna höra någon bevisa, att min mor kund supa bränvin, tugga tobak, och svärja, i ändamål att för må mig att göra detsamma. Sådant skulle ej göra mig mer benägen för nämnda saker i mitt hjerta, och skull endast beröfva mig den tillfredsställelsen att vörda henne och det är i sanning en stor tillfredsställelse här i verl den att hafva någonting att vörda. Med ett ord, se kusino, sade han, i det han plötsligen återtog sin lustig ton, allt hvad jag begär är att hvarje särskild sak m hållas på sin särskilda plats. Hela rustvirket till vå samhällsbyggnad så väl i Amerika som i Europa är sam mansatt af olika saker och ting, som ej skulle uthärd profvet af en granskning efter en idealisk moralisk mått stock. ;Man-kommer temligen öfverens om den sannin gen, att-menniskorna i allmänhet: ej eftersträfva det ab golut rätta, utan: endast söka göra så väl som andra:un gefär göra det. :Nå, om någon nu uppträder: som er karl, och säger att slafveriet är för oss! outmbärligt, at vi -ej kunna reda oss dessförutan, att vi skulle bli tig are om vi afskaffade det, och att vi följaktligen ämn: bibehålla det — då är det ett bindande; klart och :be gripligt språk; det har med sig det anseende som san ningen-alltid medför; och, att döma efter hvad somme