Aftonbladet – 27 november 1852, sida 2

Å Och härmed anser jag mig nu hafva ordat nog. Läsaren bör af det redan sagda hafva inhemtat, bäde att jag icke är ensam om min mening, säsom Aftoabladet försökt insinuera, och att Aftonbladets sätt att atleta sanningen i ett historiskt factum ej är särdeles berömvärdt. Det är också nägot annat — — det är nemligen tillika löjligt; ty alla Aftonblad i verlden förmä icke att undanhälla för framtidens historieskrifvare det ljus, som samtida maktegande kunna nafva funnit sin räkning vid attsätta under en skäppa, eller deras vedersakare att, så godt de kunna, släcka ut. Stockholm den 26 November 1852. Carl von Rosen, Kaptenen baron von Rosen har nu fått sin önskan om skriftens införande tillfredsställd, hvilket vi önska må väl bekomma. andra sidan torde det icke ilia upptagas om vi nu bifoga den nödiga belysning deraf, hvarpå vi grunda det uti ingressen fällda omdömet om samma skrift, att kaptenen baron von Rosen derigenom sjelf lemnat den bästa bekräftelsen på Aftonbladets föregående erinringar. Den första anmärkningen är att kaptenen baron von Rosen i aenna sin sednare skrift dels med fullkomlig tystnad förbigått, dels uttryckligen förklarat att han icke vill yttra fig öfver tvänne omständigheter, som dock äro af den mest väsendtliga vigt i afseende på omdömet om det hela af tilldragelserna på bulevarden i December och hvilka vi taga oss friheten här återkalla i minnet. Den ena af dessa omständigheter angår det anfall, som öfverste Rochefort och hans kavalleritrupp hade gjort bland den obeväpnade folkmängden upp på trottoarerna vid gatan Taitbout, om aftonen förut, eller den 3, och hvilket anfall, enligt hvad en afstatskuppens auktoriserade historieskrifvare, kapten Mauduit sjelf yttrar, var af sådan beskaffenhet, att flera kk blefvo på platsen (il resta sur le earreau plusieurs cadavres); äfvensom en citation ur samma skrift, om händelsen den 4, att soldaterna, sedan skjutningen börjat, skjöto utan urskillning på de förbigående, malgrå les efforts du general Cotte et de ses aides de camp pour arråter une consommation aussi inutile de munitions, et qui ne pouvait faire que des victimes innocentess, Slutligen har kaptenen baron v. Rosen äfven helt och hållet tyckts förbise den från Monitören eller sjelfva Statstidningen åberopade förteckningen på : personer, dödade hemma i sin egen bostad. För att rätt inse hvad betydelse denna förtegenhet eller detta undvikande från baron v. Rosens sida öger, måste man väl ihågkomma, att hufvudfrågan i den uppkomna tvisten alldeles icke är om några skott mer eller mindre blifvit lossade på militären innan den började sitt slagtande på eftermiddagen den 4 December. I sådant fall, och om tvisten icke varit om någonting annat, hade vi åtminstone visserligen icke bekymrat oss om baronens berättelse... Men kaptenen baron von Rosen, ehuru föregifvande sig icke vilja ingå i några olitiska omdömen, har emedlertid uppträdt för att ifrån början till slut jäfva-hela den karakteristik, som Victor Hugo gifvit af maktens framfart emot invånarne i Paris efter statskuppen; han har först helt summariskt på nägra få rader förklarat Hugos skildring för osannfärdig och sedan med förkärlek uppres pade gånger uteslutande framhållit hans egenskap såsom romanförfattare och derigenom låtit förstå, att hela hans historiska skildring och anklagelse borde betraktas såsom en roman, d.v.s. en dikt, ett fantasispel. Af denna anledning har det ock varit skäl att litet närmare belysa, huru kaptenen baron von-Rosen sjelf gått till väga i sitt vederläggningsförsök. Det vidare omdömet härom lemnas åt allmänheten. Ett fullkomligt misstag är det, då kaptenen baron von Rosen tror, att vi hafva tagit citationerna ur kapten Mauduits skrift från Victor Hugos eget arbete. Hade så skett, så hade deri ej varit nägot ondt, så vida ej kaptenen baron von Rosen äfven skulle vilja beskylla Vietor Hugo för att citera falskt. Men nu är det icke sä, och den minsta uppmärksamhet hade kunnat visa hr kaptenen, att bland de af oss citerade ställena ej mer än ett par rader finnas i Victor Hugos skrift. Citationen är dereraot hemtad ur ett annat arbete med titeln: Les Mysteres du 2 Decembrenx, af Hippolyte Magen, som innehäler många andra märkliga saker, hvaraf framdeles ett och annat torde kunna meddelas. Icke mindre väsendtlig är den omständigheten, att kaptenen baron von Rosen lemnat utan svar den anmärkningen i Aftonbladet, att en skjutning på trupperna från nästan hvarje hus och fönster uppåt bulevarderna, påtagligen var en orimlighet, emedan besättandet af nästan hvarje hus 1 den rikaste delen af staden med insurgenter, måste förutsätta att sådant hade skett till större delen mot husegarnesg vilja och med våld, och helt och hållet strider emot det kända faktum, att stor brist fanns på gevär och ett icke ens tillräckligt antal folk fanns att besätta barrikaderna. Dessutom har baronen likaledes med tystnad förbigått den anmärkningen, att om husen varit Isålunda besatta, så skulle väl gevär funnits när soldaterna sedan inrusade i husen, der de Imassakrerade åtskilliga innevarande personer laf båda könen. Emot hela det försök som kaptenen baron lv. Rosen sålunda genom sitt föregående uppIträdande gjort, att försvara maktens framfart emot folket, och att, på grund af hvad baronen tyckt sig se i afseende på ett serskildt moment uf dramen den 4 December, ingifva svenska allmänheten den föreställning som baronen önekade och som det må vara honom efter sitt hjertelag obetaget att hysa om karakteren af maktens förfarande i det hela; Jemot detta försök lära de här ofvan anförda, laf ogs framlagda bevisen utosöra ett obeastrid