Aftonbladet – 24 november 1852, sida 3

Negrer? sade S:t Clare, det har ni ej smak för; är det icke så?, N Så är det, Huru kan hon göra det? S:t Clare skrattade och gick ned till dörren, Se så, kära vänner, nu har ni mig hör gen! God dag, god dag, samt och synnerligen, Dadda, Jimmy. Polly, Nelly — glada att se masser igen, icke så?, sade han under det han gick omkring och skakade hände; med dem, den ena efter den andra. Tag vara på småttet! tillade han, i det han snafvade på ettlitet barn som låg och kraflade på alla fyra. Om jag trampar på någon, så skall han säga ifrån sig. . Det vankades ett öfverflöd af skratt och välsignelse öfver masser, under det S:t Clare utdelade små silfvermynt ibland dem. os ;Se så, barn, adjö med er nu och hållen er galant, sade han, hvarpå hela samlingen, svarta och ljusa, strömmade geaom dörren ut i verandan, beledsagad af Eva, som bar en stor kartong, hvilken hon hade fyllt med äpplen, valnötter, bröstsocker, band, spetsar och småsaker af hvarjehanda slag, under hela hemresan, I detsamma S:t Clare vände sig för att återvända fick han se Tom, som stod förlägen och stödde sig än på ena foten, än på den andra, under det Adolf stod vårdslöst lutande sig mot ballustraden och betraktade Tom genom en operakikare, med en alr2, som skulle hedrat en ful:ändad sprätt. . ? Åh skäms, du din puttifnaske, sade hans hefre; skall du taga emot en kamrat på det sättet? Hör på, Dolf, sade han i det han lade sitt finger på den elegant broderade atlasvästen som kammartjenaren bröstade sig uti, intet annat jag kan finna så är det här min väst.n Ack, masser, den här västen är så fullaf vinfläckar! — en bättre herre som masser kan ej nyttja en sådan väst. Jag kunde förstå att jag skulle ha den. Han passar bra åt ensfattig neger som jag. Adolf satte dervid näsan i vädret och for med fingren genom sitt parfymerade hår med ett synnerligt behag.