Aftonbladet – 24 november 1852, sida 3

nerliga uppmärksamhet följande oss benäget meddelade artikel Om Lärftstillverkningen i Sverige. Ur en resandes dagbok. För en tid sedan i tillfälle att bese en af de stora fabrikeraa utomlands för lärftstillverkningen, med dessa mästerverk till maschiner, som sednare tiden uppfunnit och begagnar, leddes jag ovilkorligen till att tänka på hvad denna industrigren äfven för oss kunde vinna i betydelse, om vi sökte följa andra länders så förvånande upptäckter och framsteg deri, och icke envist vidblefve vära fådersfåders sätt att svarfva sin spinnrock och inrätta väfstolen. Och jag fann er reform i detta fall så mycket mer af nöden, som jag utan densamma tydligen märkte, att vi ovilkorligen icke blott gå miste om en möjlig förtjenst i ekonomiskt hänseende, utan kunna till och med befara vissa landsorters fullkomliga utarmande. Ty väljom ogermanland till exempel. I flera dess socknar, säsom Anundsjö, Sidensjö, Nätra o. s. v. der linet är folkets bufvudnäring, hvad skall det väl blifva af det arma folket, om det icke mera fär sälja sin produkt eller, hvad som är detsamma, mäste afyttra den till ett pris, som på längt när icke betäcker tillverkningskostnaden. Och så mäste det förr eller sednare gå, så snart man kan erhålla frän andra länder lärft, bäde finare och hvitare, för bättre pris än här bemma. Det blir derföre en nödvändigbet att uttänka nägot medel att skydda industrien för en så ofördelsktig konkurrens — icke genom nägra prohibitiva tullätgärder, som i alla fall icke äro annat än ett välment sätt att plundra de mindre bemedlades kassor, utan gagn för landet eller ens industrien sjelf, utan genom att sätta den i ständ att kunna täfla med utlänningen. Och skall detta vara sä omöjligt? Jag tror det, och skall straxt närmare förklara hvarföre. Det är allom bekant, med hvilket arbete lärftstillverkninger, synnerligen på den ständpuckt som den befinner sig hos oss, är förenad; hur i flera socknar, säsom de ofvananförda i Ångermanland, icke sllenast qvinoorna, utan äfven karlarne större delen af äret äro sysselsatta dels med beredningen af råvaran, dels med spinnandet och väfvandet. Efter så mänga mödor, som kommit dem att försumma nästan alla andra arbeten, bäde mera nyttiga och indrägtiga, hvad hafva de producerat annat än en ringa vara, icke blott till myckenheten, utan äfven värdet, och fastän priset derpå är temligen öfverdrifvet i jemförelse med ttlandets produkter af samma godhet, hafva de, om den äkna efter, visst icke arbetskostnaden ens del ekt. sä arbeta vi för handen, hvad i utlandet be medelst väldiga ärgmaschiner, genom hvilka den person som hos oss uttömmer sina krafter vid en enda slända, utan för mycken ansträngning kunde