Aftonbladet – 24 november 1852, sida 3

sköta 160 sådana. Och beräknar man, hvilket icke är för högt, att hvar och en sädan ändock skulle aroducera dubbelt så mycket som en snäll spinnerska, finner man ja att en person med en sädan ma schin kuode producera trehundratjugo gänger mer än hon nu producerar. Härigenom vunnes naturligtvis icke blott en oändligt större myckenhet af varan, atan denna sednare komme att erhöällas för långt billigare pris. I England och Frankrike bar man ocksä för icke så längesedan till-erkat lärftet på enahanda sätt som vi ännu göra det; men numera skulle knappt nägon dervid fiana uträkning, och efter 1830 hafva fabriker hundratals uppstått, som drifva tillverkningen i nyssnämnda större skala. Nu behöfvas bos oss inga hundratal af fabriker; det vore nog med nägra få, ätminstone till en början, för att bestrida ortens hela linnetillverkniog; ty med den mäcgdubbla produktionsförmåga en sådan besitter, skulle dess arbete väl i det närmaste motsvara det nuvarande. Och i följd af ringare lefoadskostnad, bättre köp på materialier för anläggande och underhäll af fabriken, ringare arbetslöner slutligen, skulle en sådan utan tvifvel kunna lemna sin produkt icke blott för lika, utan till och med bättre pris, Sn utlandet, och säledes afsättning vinnas icke blott isom riket, utan äfven på den utländska marknaden; förutsatt nemligen, att varans godhet vore lika, och jag ser intet binder derför, ty räämnet bör kunga erhällas fullkomligt lika godt Helsipgland och Åvgermanland, som hvar som helst — deras jordmän är, som bekant, särdeles egnad för linodling — och sedan fordras ju icke avnat än skickliga arbetare. . Men, torde någon invända, det står ju enhvar öppet att anlägga en sådan fabrik och tillförsäkra sig denna förespeglade förtjenst. Visserligen; kapitalister kan och skall nog göra det; men i och med detsamma beröfsra isbyggarne sjeltva, som icke äro i allmänhet kapitalister, den förökade förtjenst, som de kunde tillförsäkra Sig, om de t. ex. förenade sig om ett dylikt förslag. Odlare af lin, i huru stor skala som helst, skulle ingå i en associstion, erlägga hvar och en, efier räd och lägenhet, sin skärf i en gemensam fond, för att med denna anlägga en fabrik, som kunde förarbeta allas råämnen i stort. Sälunda finge en hvar sin andel i förtjensten , beräknad efter det insatta kapitalet, och fabrikens sk tande och ledoing uppdroges ät en direktion, vald cch aflönad af delegarne, med erforderlig iasigt och makt att kunns bevaka det helas alla intressen. Folket, på detta sätt befriadt från en Mängd illa lönadt arbete, fioge till fälle att vända en betydligt större arbetskraft ät anoat häll, ät äkerbruket, som i dessa linodiande trakter nu är i allmänhet illa skött, ät ladugärdsskötseln m. m. — allt, utan att förlora något af sin törra förtjenst, men med bopp till och med att få densamma fördubblad. Och för att icke tala om alla miteriella fördelar, som blefve en följd deraf, jag vägar pästå att detta vore äfven i moraliskt hänseende icke ntan inGytande. Ty i och med detsamma linnet göres, genom billigare pris, tillgängligt äfren för den mindre bemedlade klasseg, bör folkets saygghet äfven tilltaga, och denra inverkar mer, än man vid första påseendet, tror, P3 Själens bildning. Den höjer, säsom en engelsk för!attare så riktigt yttrat, menniskan till tanken på sitt Menniskovärde; och är icke glömskan häraf just grunden till så mycken läghet, som möter oss här i verlden, Så i handling som tävkesätt? — Jag tror mig kunna påstå, utan att synas för mycket paradox, att den renlighet som är sä allmänt rådan de i England, icke är utan inflytande på bibehällandet och utbildandet at dess moraliska anda. Och hvarigenom har den blifvit der möjlig, om icke genom fabrike na, sOM lemna bomullstygerna och lärftet för ett intet emot förr? Jag vill slatligen endast möta ett inkast mot sådana företag, bvilket alltid framkastas af fabriksfienderna, som naturligtvis aldrig kunna förglömma hvad den store Colbert yttrade åt en som uppfunnit och erbjöd honom en maschin, hvarmedelst ett arbete, som förut gjordes af tio, kunde göras af en på samma tid: Jag söker sysselsättning ät folket, för dess uppehälle, och vill ej beröfsa det den lilla det har. — De finna naturligtvis, att detta förslag på samma sätt blott beröfvar folket sysselsättning, minskar arbetsförtjensten. och tjenar på sin höjd till att rikta ra få. För att vederlägga detta påstående, så Cadt det vid flyktigt päseende än synes, tagom till exempel bomullsindustrien i England, och lätom endast erfarenheten tala med sina nakaoa fakta — den är i alla fall det säkraste beviset. I början af är 1770 drefsos bomullsspinningen och väfeingen der, likasom hos oss ännu i dag lärftstillverkniogeas för handen, och sysselsatte, enligt officiella uppgifter, 7,900 personer. Spinning och väfnad med machin, uppfunnen är 1769 af Arkwrigth, men icke före ängans anbringande säsom drifkraft, hvilket skedde är 1774 genom Watt, bragt till fullkomlig aRvändbarhet och användfing, borde säledes hafva förminskat arbetarnes antal; men vi finna likväl att deras sntal tvärtom är 1787, då offentlig undersökning skedde, ökats till 352,000. Och se vi på de statistiska uppgifterna för.är 1833, 64 finna vi det hafva växt till 487,000, och att dessutom met än 7,900 personer äro sysselsatta med biarbeten af Jet-borsulistyg, Ce andratmvcrkat. utom föda mänga af dessa Yätvare och spisnare sina familjer och orkeslösa gubbar; vid fabrikernas vidmakthällande, likasom inrättniog, hemta mänga sitt underhåll; så att vi icke uppskatta siffrorna för högt, om vi antaga att de bomuilsfabriker, som i begynnelo3 komma att ruinera de 7,900 arbetarne, nu gifva sysselsättning och föda ät 2 millioner. För sådana fakta, som en hvar kan finna i M. Baines förtjenstfulla History of the cotton manufacturer (London 1835), försvinna väl sådana invändningar, och jag är försäkrad att Colbert sjelf icke tvekade att modifiera en smula af sina äsigter, om han stege app ur grafven :ch såge, hur manufakturerna, längt ifrån att minska folkets arbetsförtjenst, snart fördubbla densamma, liksom tillfällena dertill. Om detta gäller om bomullsfabrikerna, ser jag sannerligen intet skäl, hvarför det icke likaväl skulle gälla för lärftsfabriker. För Eagland och Frankrike, som ega kolonier, der bomuil odias, och hvarifrän de direkte kunna hemta råämnen, äro också de förra vigtigare. Men annorlunda tyckes mig förhällandet vara med oss, som helt och hället äro i saknad af sädana kolonier. Likafullt hafva vi bomullsoch silkesspinnerier, meny, sä vidt jag känner, ännu inga spinnerier. Männe, icke en industrigren, som stödjer sig på en falit inhemsk grund, borde vara ännu förmänligare både för den enskilde och för landet? Gd. SEE REN om iror RÄTIEGÅNGSoch POLISSAKER, — Att polisen lyckats ertappa de nu i häkte inma nade skomakaremästaren Pehr Lundell och skrädderiarbetaren E. Olsson har väckt stor uppmärksamhet, emedan de bäda 1ivå i flere år ansetts för hu vud