Elisa, ja rigtigt gör det sån, sade hon oeh skakade hen nes hand, liksom Elisa varit en gammal vän gom hor änge väntat på; och detta är din söta gosse — jag ha jagit med mig litet att fägna honom med, sade hon och räckte ett stort pepparkakshjerta åt gossen, som nal kades, tittande genom sina yfviga lockar, och mottog det blygt. : MHvar har. du din gosse, Ruth? sade Rachel. Åhb, han är allt med; men Mary tog honom då jag kom in, och sprang bort med honom till kammaren fö) att visa honom för barnen. I detta ögonblick öppnades dörren, och Mary, er irbar, : blomstrande flicka med stora bruna ögon, likt modrens, kom in med gossen. Ah, se der!, sade Rachel, i det -hon uppstod oct og den stora, hvita, knubbiga gossen i Bina armar; bu risk han ser ut, och hvad han växer ! Jo det är säkert det,, sade den lilla qvicksilfverper an Ruth, i det hon tog gossen och började afkläda ho nom en liten blå silkesmössa och en hop fodral och bind ar hvarmed han blifvit försedd mot aftonkylan; och se dan hon ryckt, plockat, plättat och strukit än här och öl der på hans lilla stoalett ochhjertligen kysst honom satte bon honom på golfvet för att der samla gina tan kar. Pojken tycktes vara fullkomligt van att bli band terad på det viset, ty han satte tummen i munnen — så som någonting hvilket förstods af sig sjelf — och tyck tes snart vara fördjupad i sina egna betraktelser, unde det modren satte sig, och, i det hon framtog en lån; strumpa af blått och hvitt tvinngarn, började sticka me en utmärkt hastighet. k Mary, var snäll och gå och hemta vatten i kitteln barn lilla, påminde modern vänligt. Mary gick med kitteln till brunnen och kom snar tillbaka, hvarefter hon satte den på spiselhällen öfver et fyrhål, der den snart: började sjuda och ryka, ett slag gästfrihetens och. välfägnadens rökelsekar. -Sviskone blefvo nu, till följd af ett par vänliga hviskningar af Ra chel, tömda i en kokpanna öfver elden. Bachel nedtog nu från hyllan ett snöhvitt bakbräde pand för sig ett förkläde, och började i all-stillhet bak