Aftonbladet – 18 november 1852, sida 2

teckna en något upphöjdare karakters strid med: passionernas E Se här i några få drag; den tafla hav fram-h ställer för åskådaren. Gabrielle (fru Berg-hi mansson) -är sedan några år gift med advöka-l ten Julien Chabridre (hr Sundberg), en ädelt: man med upphöjda tänkesätt, som tillber sin; hustru och dyrkar deras-lilla dotter, för hvil-l! kas väl och lycka han rasilöst och med godj: framgång -sträfvar. Men Julien är en man. och bär derföre icke sitthjerta på tungan, och hans trägna sysselsättningar hindra honom dessutom att egna sin hustru en sådan : uppmärksamhet, som hon synes fordra. Denj stackars Gabrielle känner sig följaktligen o-: lycklig och beklagar att hennes make ickel! följer henne på hennes högre flygts. Dål: hennes make wil förtroligt språka med hennel om hvad som ligger honom om hjertat, hansl affärer, hans planer för de sinas framtid ochl iyeka, då gäspar den sköna frun, och det är förgäfves som mannen söker att ka!la ned henne från de högre rymderna till de af be-l hofvet högeligen påkallade omsorgerna om sitt hus. Enda orsaken till den unga frung kallsinnighet för sin ädle make är dock icke den-i! nes något slutna väsen och de fåror som vakor och mödor plöjt på hans panna; en ung man, Stephane Darieu (hr Nygren), som i atfirsangelägenheter besöker hennes man, har fästat hennes uppmärksamhet och hon mäste snart för sig sjelf och en väninna, fru Adrienne Tamponet (fru Westerdahl), tillstå att hon älskar honom. Fru Tamponet, som har erfarenhet af verlden och sjelf bitit i den förbudna frukten, söker nu rädda sin vän från att komma i samma fördömelse. För att varna Gabrielle berättar hon henne sina egna öden i form af ett förtroende som hon af en väninna mottagit, samt skildrar mättheten, ledan, samvetsqvalen, älskarens slutliga kallsinnighet o. 8. v. Gabrielle hör på och bäfvar samt beslutar att vara stark, oaktadt hon är öfvertygad att hennes Stephane aldrig skulle likna den der väninnans tröttnande älskare. Stephane, som ätven älskar Gabrielle, uppträder emellertid. Genom några tillfälligheter och en bekännelse i samma genre som fru Lenngrens bekanta Ty: medan de som bäst omfamnade -hvarann, — — Så kom min manx, rödja sig de älskande för hvarandra. Fru Tamponet fortfar att söka rädda sin vän, skildrar fasorna af uppvaknandet ur sinnesruset och påminner henne att då samvetsförebråelserna redan före brotteto tala så högt, hvad skola: de ej göra efteråt.j Slutligen upptäcker äfven den hittills fullkomligt omisstänksamme Julien hvad som föregår omkring honom. Stephane har alltid varit hans. vän och han beslutar att bringa honom till besinning, att förkrossa honom genom nya prof på den oegennyttigaste vänskap, det mest obegränsade förtroende. Både Stephane (åt hvilken -författaren i parentes sagdt. äfven velat gifva en anstrykning af upphöjdare tänkesätt) och Gabrielle blifva rörde af Juliens ädelbet och förtroende, och finna sig icke kunna bättre löna det än genom att — fly tillsammans. Julien hemkommer i detsamma. Stephane omtalar sjelf att han ämnar fly med det fruntimmer han. älskar: (naturligtvis utan att nämna hvem detta fruntimmer är). Julien, som de älskande tro okunnig om allt, förmår Stephane att tillstå det hans älskarinna är maka och mor, och under den låtsade afsigten att hålla Stephane tillbaka från det steg han ämnar taga, uppdrager Julien nu i bäda: de älskandes närvaro en gripande skildring af all den ånger och alla de qval som i en framtid vänta säväl äktenskapsbryterskan som hennes förförare. Gabriellg synes af allt detta djupt skakad, men dock ej-rubbad i sitt beslut förr än slutligen Julien tecknar hvad äktenskapsbryterskan måste erfåra då ärliga huströr passera henne förbi med gina barn, deras stolthet och glädje. Dessa -sista ord bestämma Gabrielle, som, då Julien nu aflägsnar sig, med ett farväl afskedar Stephane. Julien återkomraer, försonas, förlåter och upptäger sin hustru i sina armar. Sådan är den maka, gom Mr Augier tecknat iosin sGabrielles. Vi tillstå, det :vi ej kunndsfinnar denna bild skön elleratt den hos oss kunnat väcka någon annan känsla. än afsmak. Isynnerhet drifver författaren detta intryck till sin höjd i den nyssnämnda scenen, i hvilken den :besvikne maken ej med skildringen af makans och modrens pligter förmår ribba Gabrielles brottsliga beslut och endast lyckas deri först sedan han vidrört ett förhållande, som åtminstone lika mycket sårar hennes fåfänga som moderskänslan. Hr Sundberg och fru Bergmansson slösade förgäfves talent på denna onaturliga scen, hvars vidrighet de ej förmådde utplåna. Publiken höll emellertid hr Sundberg räkning för hans förtjenstfuila deklämation och belönade bonom med en inropning efter den ifrågavarande scenen. Fru Bergmanssons stumma spel isamma scen var ett särdeles vackert prof på dramatisk konst och torde icke mindre hafva förtjent en sådan utmärkelse. Hr Nygren var en något stel älskare och bidrog icke att göra för åskådaren begripligare huru Gabrielle kunde föredraga Stephane framför den ädle Julien; En bipergon i stycket är hr Tamponet, som temligen ofta framträder utan att dock i väsendtligare mån utöfv: något inflytande på utvecklingen. af Gabrielles .öden, men ställd vid sidan af sin hustru, den ofvannämnda Adrienne, bi dar ett annat par, som författaren i förbigående skizzerar. Hr Tamponets roll var anförtrodd åt hr Knut Almlöf, hvilken, såsom vi redan förut omnämnt, denna afton debuterade på kungl. teatern. Vi ha varit i