Aftonbladet – 18 november 1852, sida 2

några skorpor, sedan hon först sagt åt dottern: Mary, var snäll och säg John att han slagtar en kyckling åt og8, och Mary försvann genast. Och hur står det nu till med Abilgard Peters?sade Rachel, under det hon knådade skorpdegen. Åh, hon är mycket bättre nu, sade Ruth; m,jag var der i morse och bäddade opp sängen och städade kammaren. Lea Hills var der på eftermiddagen och bakade bröd så det väl räcker för några dagar; och jag lofvade att komma igen i qväll och se om henne., Jag skall gå dit i morgon, och se till om der är någonting som behöfver tvättas och lappas, sade Rachel. Ack, det var just bra, sade Rutb. Jag har hörts, tillade hon, att Hanna Stanwood är sjuk. John var der i går afton; jag tänker gå dit i morgon. John kan ju komma in och ta sina mål här, om han får lof att bli qvar hela dagenx, föreslog Rachel. Tack vackert, mor Rachel; vi få väl se i morgon; men se här ha vi fader Simeon. Simeon Haliday, en högväxt, starkt bygd och muskelstark man, i grå rock och gråa byxor och hatt med breda bretten, inträdde i rummet. ; Hur står till, Ruth ? sade han hjertligt, i det han öppnade sin breda näfve för hennes lilla knubbiga hand; aoch hur mår John ?) — Gudilof! John mår bra, och alla andra der hemmas, sade Ruth glädtigt. . Hvad nytt, far?, sade Rachel, under det hon insatte sina skorpor i ugnen. . sPeter Stebbing sade mig att de skulle komma hit med några vänner i qväll sade. Simeon betydelsefullt, i det han gick ut satt tvätta sina händer i en snygg balja, som stod i en vrå t förstugan. rHvad söger du! mälde Rachel, och sneglade tankfullt på Elisa. . ; Du sade ju att ditt namn var Harris?, frågade Simeon Elisa sedan han åter inkommit. Rachel kastade en hastig blick på sin man, då Elisa med darrande röst svarade: pja,; ty hennes beständigt vakna farhågor ingåfvo henne den tanken att en efterlysning kunde vara utfärdad efter benne. (Forts.)