Aftonbladet – 18 november 1852, sida 2

Recettagaren hade att fögna sig åt ett i det ldranärmaste fullt hus, och mottogs med lifigt bifall samt inropades efter spektaklets slut emte herr Torsslow och Swartz. st ERNER lågot om baron von Rosens uppträdande emot Victor Hugo. Andra Artikeln. Uti gårdagens Aftonblad, i en artikel med amma öfverskrift som den här ofvanstående, ungåfvos några skäl, hvarföre vi ansågo af vigt, att kaptenen baron Carl von Rosens förklaing (införd i Aftonbladet för i lördags) om vad han berättar sig hafva sett på bulevarlen i Paris den 4 December sistlidet-år, vid jen bekanta blodsscenen derstädes, och i följd wvaraf baronen förklarat Victor Hugos skilring af dessa blodsecener för sanningslös, slefve underkastad en jemförelse med de föregående berättelser och anteckningar man eger om samma uppträden och hvilka gifva åt besagde tilldrageiser-en. helt annan -karakter-än de erhållit i hr von Rosens omdöme. Vitogo oss tillika friheten påstå, att den uppgift baronen gjort derom, att flere hundrade, ja tusende skott aflossats på militären från nästan nvarje hus och fönster vid bulevarderna ofvanför. Richelieu-gatan, innan militären börjat de våldsamheter, -hvaröfver Victor Hugo: i sitt arbete och många andra med honom klagat, är, utan att sätta i fråga baronens egen öfvertygelse att -så kan. hafva förhållit. sig, ett nästan alldeles nytt uppslag i historien om berörde dags händelser, och erinrade i detta afseende. såsom bevis för vårt påstående, för det första, att sjelfva den bonapartistiska tid. ningen la Patrie ett par dagar efter uppträdet nödgats återtaga den uppgift den först hade gjort om: ett talrikare skjutande från fönstren, samt hänvisade för det andra till befälhafvande generalen Magnans sednare omständliga officiella rapport öfver -denna olyckliga dag, hvari någon sådan uppgift som den nyssnämnda af baron v. Rosen icke finnes, med den ovedersägliga slutledningen tillika, att om verkligen ett sådant större organiseradt anfall. från husen på trupperna förekommit, som hade. kunnat gifva dessa sednares obarmhertiga framfart färgen af sett simpelt försvar emot de anfallande, i stället för en brutalitet emot oskyldiga, så hade generalen säkert icke underlåtit att framdraga det och lägga-största möjliga vigt derpå; så mycket mera som man öfrigt väl sett, att den bonapartistiska taktiken ingalunda försummat att-begagna äfven de minsta omständigheter till sin tördel, ja ill och med i otaliga fall, såsom rörande uppträdena i. departementerna låtit genom telegrafen förkunna och utsprida en mängd historier om våldsscener från folkets sida, hvilka sedermera befunnits ega just den egenskap, som baron von Rosen velat tillägga allt hvad Vietor Hugo på 29 sidor efter hvarandra skildrat om karakteren af den 4 December, nemligen att vara sanningslösa, och till: en del vederlagts af just de personer, som skulle varit föremål för våldet. (Så t. ex, minnes man huru regeringens egna tidningar inneböllo den ena berättelsen rysligare än den sadra om hopens framfart i Clamecy, Salerne, Crest, Draguignan, Digne, Bedarrieux, Valence, Grenoble med många flera ställen, huru Lamartines landtgods S:t Point hade blifvit plundradt, märer mördade o. s. v., hvaraf sedan icke en fjerdedel befanns sannt, och der uppresning egde rum till försvar för: konstitutionen likväl icke på ett enda ställe någon plundring mot enskilda förefallit.) Slutligen omnämnde vi äfven, att genom en märklig tillfällighet, i engelska tidningen the Times, ett blad som under hela den föregående tiden hade tagit parti för Louis Napoleons politik emot demokraterna, finnes för den 13 December en insänd berättelse om precist samma uppträde som baron v. Rosen beskrifvit, författad al en namngifven person, mr Jesse,: kapten likasom baron von Rosen, och boende likaledes vid bulevarden, ej långt ifrån densamma punkt der baronen hade sitt logis, men hvilken berättelse leder till ett helt annat resultat än hr baronens. Det är denna berättelse vi nu gå att införa, emedan vi förmoda att den, med afseende på den uppstådda historiska frågans utredande kan intressera äfven svenska allmänheten. Den är ställd i form af bref till utgifvaren af the Times, och lyder sålunda: Min herre! Dä jag varit nödsakad att besöka Paris i affärer under de sista 14 dagarna, har jag haft den oturen att blifva ett äsyna vittne till nägra af de olyckliga händelser som passerat i denna hufhufvudstad inom de sista få dagarna. Under förmodan att det kan intressera er att mottaga de underrättelser som en person i dessa omständigheter kan lemna, anhäller jag att få meddela följande memoranda: November 28. Anlände till Paris och tog logis i tredje våningen af huset n:o 3, boulevard Montmartre. — November 29, 30 och December 1. Hufvudstaden lugn, affärerna gingo sin gäng och politiken var ej ovanligt animerad. Tisdagen den 2 December. Denna morgon medförde L. Napoleons statskupp, som tog en hvar par surprise. Hans företag var beundransvärdt väl planeradt och utfördes med en Fouchåes skicklighet; det säges att blott en minister, neml. krigsministern, hade förtroende af hemiigheten. (Det öfriga i denna del af brefvet beskrifver supgen hos presidenten aftonen förut, jemte sinnesstämningen hos det öfverraskade folket vid läsningen af proklamationerna, manskapets bland trupperna obekymrade uppsyn, mot hvilket officerarnes mera allvarsamma utseende gjorde en kontrast och slutas dermed, att inga tecken till ett vädjande till vapen syntes den dagen.) Onsdagen den 3, omtalar brefskrifvaren en tilltagande oro i sinnena; tragedien började då kl. 10 i rue St. Antoine; på eftermiddagen syntes nägra trupper på bulevarden. På aftonen besökte brefskrifvaren vädevill-teatern, der han blott fann omkring ett dussin äskädare.