Aftonbladet – 10 november 1852, sida 2

a Direktionen för det förenade Bolaget för ångpaketfart emellan Stockholm och Götheborg bar benäget delgifvit ett utdrag ur kapten Rosengrens rapport om den ögonskenliga fara att totalt förolyckas, för hvilken ångfartyget Polhem var utsatt i Norrköpings yttre skärgård natten emellan den 19 och 20 Okt. Vi offentliggöra så mycket heldre detta dokument, som det påtagligen ådagalägger, at! klokhet och lugn hos befälhafvaren, villighet och raskhet hos besättningen varit det som, näst Guds försyn, räddat detta fartyg. Rapporten lyder: i Den 19 Oktober kl. 4 10 e. m. afgick ångfartyget Polhem, försedt med 2:ne lotsar, :-in Oxelösund, under skäligen godt-väder med vinden frisk frän SV. Sedan närmare ?V, af Bråviken var passerad inträffade regnitjocka; dock ej Värre än att man kunde se förut ungefär en kabellängd; men ström och sjö mätte hatva satt fartyget mera babord hän än man kunnat förutse, ty kl. 6 e. m., då fult mörker inträdt, passerades bränningar dem hvarken jag eller lotsarne kände. Lodet och bränningarne blefvo nu min enda rättelse. Under lå af ett större skär ankrades för babords ankare på 8 famnars vatten med sandbotten, samt stacks 30 famnar ketting. Vinden fortfor till sfter midnatten frisk med regnoch snöbyar, dock ej särdeles häftiga. Under pannan hölls eld för att i händelse af behof kunna gagna machinen. Den 20 Okt. kl. 3 f. m. tilltog vinden så att det andra ankaret mäste fällas och begge kettingarne stuckos på ända. Det oaktadt räkade fartyget i drift och sackade mot bränningar i lä. Ketuingarne : visade nägot akterligare än kranbalksvis om babord. Jag lät då machinen gä back för att på det sättet komma klar för den närmaste bränningen. Detta lyckades, men strax efter upptäcktes att styrbords ketting sprungit och att en annan bränning var akter ut. Lodet gick jemt och djupen blefvo efter hvarandra 8, 5 och sist 2 famnar, då i det samma babords ankare tog fast, förmodligen i en bergsskrefva, hvarigenom fartyget med en väldsam knyck i kettiogen fick stäfven mot sjön och först dåvägade jag sätta machinen i gäng framät, samt lyckades skjuta ifrån grundet, emot hvilket jag ögonblicket förut väntade att se akterstäfven krossad. För att underhjelpa machinen vindade jag in rå detenda zankare vi ägde qvar, men fann snart att röringen var sprungen. Vi voro dä kl. 3!, f. m. utan ankare, på alla håll omgifna af bränningar, i ett farvatten, som hvarken lotsarne eller jag kände. Men sedan jag förnam att machinen hade kraft nog att stäfva sjön och jag ansäg gifvet att med en sädan sjö borde det bränna på hvarje grund, gick jag upp emot det större skäret, hvarunder jag först ankrat, så nära jag vägade; saktade sedan mäachinen och lät fartyget drifv: ned igen; satte äter framåt., och lät på nytt sacka ned. På detta sätt höllo vi oss uppe till inemot kl. I f. m., då vinden bedarrade, sä att det blef möjligt fira jollen i sjön och få en kabel i land, för hvilken vi lågo under det stora skäret till dagningen. När det blef tillräckligt ljust funno vi oss hafva räkat in ibland Häångö skären NO. om Alen eller inloppet till Arkö skärgård. Resan fortsattes och lotsarne tillsades att vid lägligt tillfälle söka fiska upp ankrarne och derom underrätta Bolagets Kommissionär i Stockholm. Styrman, machinisten, besättninger och några sjömän, passagerare, arbetade oförtrutet och villigt. Vid Motala verkstad fick jag läna eti MG som med ängfartyget Götheborg ätersänes. Ångfartyget Polhem, stadt på sin sista resa för ji är, hvilken var nära att bli dess allra sista resa, anlände till Götheborg den 23 d:s och är nu enligt Direktionens ordres förtöjdtivinterlag vid gamla varfret. Götheborg den 26 Okt. 1852.