Aftonbladet – 10 november 1852, sida 2

Article Image
som inte är Aelte, sade tant Chloe, hos hvilken en oöf: vervinnerlig rättskänsla var det rådande karsktersdraget jag kan inte säga nu hväri det ligger, men någonting fult är det i det här, det känner jag tydligen inom mig. Det är bäst du ställer dina tankar till Herren der of. van — fan vakar öfver alla -— det faller ej en sparf på marken utan häns vilja. Det fäller sig för svårt för mig nu, men det blir vä bättre, sade tant Chloe. Men hvad tjenar det till at tala? Jag skall nu värma upp kakan och laga att dj får. dig en god frukost; . Gud vet när du det mer får: ; För att kunna rätt uppskatta negrernas lidanden, son säljas till de södra staterna, så måste man veta att denn; folkstams instinktiva böjelser. äro mycket starka. Dera kärlek till hemmet är särdeles rotfast. De äro af nature! icke djerfva och företagsamma, men hemkära och tillgifna Lögg till allt. detta de fasor, med hvilka okunnighete! utstyr det okända, och lägg härtill äfven, att negern all ifrån barndomen hör talas om försäljning till södern så som det högsta af alla straff. Den hotelse, som inge större fasa än piskning och hvad slags törtyr som helst är att blifva skickad ned fill Röda elfven. Jag hår sjel hört dem uttrycka denna känsla, och sett den okonstlad fasa, hvarmed de på sina frioch, pratstunder suttit oc berättat gräsliga historier om landet ner vid elfven, sor för dem är ; sDet dunkla land, Från hvilket ännu ingen ätervände. Ea missionär bland flyktingarne i Canada berättad mig, att flera af dessa rymmare erkände att. de öffergi! vit jemförelsevis goda husbönder, och att de nästan i hvad fall som helst kände sig frestade att äfver tyra flyktens faror till följd af den förtviflade fasa d Kände vid tanken på att blifva sålde åt södern — e öde, som beständigt hotade dem sjelfva, deras hustru och barn, Det är detta som stålsätter den åf nature tåliga, rädda och dolska afrikanaren med hjeltemod, oc manar honom att trotsa hunger, köld; och alla ödema, kens faror, och de ännu förfärligare straffen som vän konora om han ertappas.

10 november 1852, sida 2

Thumbnail