Aftonbladet – 9 november 1852, sida 2

Det hade redan lidit långt på natten, då vagnen, dry pande och nedsmord, ändtligen var kommen ur hålvägen, och stod vid dörren af ett stort landtligt hus. Det fordrades ej så liten ihärdighet att väcka invånarne; slutligen visade sig dock den aktningsvärda egaren och öppnade förstugudörren. Det var en groflemmad, högvext man, klädd i en röd jagttröja af flanell. Ett yvigt rödt här, som var i tämmelig oordning, och ett skägg af några dagars ålder, gaf den hederliga mannen ett utseende, som, minst sagdi, ej Var särdeles fördelakt:gt. Han stod ett par minuter och höll upp ljuset framför sig, under det Kan bligade på de resande med ett besväradt och öfverraskadt utseende som var rätt roligt att påse. Det föll sig ej så lött för vår senator att göra honom saken rätt klar och begriplig; och under det han båller på att göra sitt bästa dermed, skole vi passa på tillfället och göra våra läsare litet närmare bekanta med mannen. : Den hederliga gubben John Van Trompe hade tillförene varit en stor godsegare och slafhållare i staten Kentucky. Men emedan han paf en björn ej hade nägot mer än utseendetr, och af naturen var begåfvad med ett varmt, stort och hederligt hjerta, fullkomligt likt hang jättelika gestalt, så hade ban i flera är med missnöje betraktat verkningarna af ett system lika förderfligt för förtryckarne som för de förtryckta: Slutligen, en vacker dag, uthärdade Johns stora bjerta ej längre att ae detta elände: han tog fram sin sedelbok ur pulpeten, reste öfver till Obio och köpte en ansenlig sträcka god och bördig jord; sedan utfärdade Kan frihetsbref åt allt sitt tolk — män, qvingor Och barn, stufvade in dem i en mängd vagnar och skickade der att blifva nybyggare på den nyköpta jorden i Ohio. Sedan välde sig John en ensam och aflägsen plats vid bäcken, byggde sig der en. gård, der han lefde i Nign och samvetsinid: Jag tänker jag serier en man som skall skydda en fattig qvinna med sitt barn för slafjägares, sade senatoren rent ut. Jag tänker så med,, sade den hederlige Jobn med ett visst eftertryck. Pa : Det var det jag trodde, sade wenatoren: