Aftonbladet – 9 november 1852, sida 2

vilja arbeta. Hela denna åtgärd är ingenting annatjs in utförandet af hvad fatti ärdslagen längesedan I f KaNTEKE Nor ett understöd åt verkligen boadfvande, ige nödsvällde anlitar sina yttersta krafter insan basjo (eller hon) förmär sig att antingen sjeli gå på baettlandets ströftäg eller skickar sina bara på denna färlerfliga väg. Dock ligger det stor vigt uppå, vid detta besluts genomförande, dels att de verkligen nödställde erhälla genom fattigvärden ett understöd som kan rädda dem utur eländet, dels attsädane arbetsföra personer, som äro villige att: arbets, men icke kunna finna nägon sysselsättning, skiljas ifrån dem, som icke vilja arbeta. Det blir sannolikt rätt svärt att iskttaga denna skilnad, intilldess det nya arbetshuset blifvit färdigt. Dock äro vi öf-ertygade att den nitiske ordföranden för fattigvärden, som sä vackert egnat Sin tid ät detta svära värf, skall med sitt kända deltagande för alla verkligen lidånde, ät föra detta uppdrag så ätt det länder bäde till sambällets och till de tiggandes egen sanna båtnad. arp Dn MM OÖ st a 4 oh R Profeten, Opera i 5 akter af Eug. Scribe. Musiken af Meyerbeer. Denna af teaterns och musikens vänner med spänd väntan emiotsedda opera gick i går för första gången öfver den svenska skådebanan. Föreställningen var af kongl. teaterns direktion anslagen. till recett åt br Strandberg, son bar att i operan utföra titelrollen. Detär öfverflödigt såga att huset var utsåldt och att recettagaren mottogs med vanligt bifall. Emottagandet af den nya operan å allmänhetens sida kan äfven anses såsom ett :särdeles gynnsamt. Om detta uti sin mån bör tillskrifvas styckets och utförandets förtjenster i dramatiskt och musikaliskt hänseende, så tro vi oss dock endast göra teaterns direktion och dess nye dekorationsmålare hr Roberg en skyldig rättvisa, om vi här nämna hans andel ; framgången uti främsta rummet. Praktfullare dekorationer hafva icke varit sedda uti någon opera eller på någon teater i vårt land, och en mera glänsande debut än hr Roberg här gjort — i fall vi få anse detta hans första uppträdande med arbeten af det mest storartade :slag såsom en sådan — har säkerligen ännu ingen svensk konstnär gjort. Såsom bekant är, hafva hrr Scribe och Meyerbeer hemtat ämnet för denna opera från historien : om det oväsende, som i sextonde århundradet fördes i Hol:and och Westfaler af de så kallade vederdöparne, den tidens fanatiserade demagoger, kommunister och mor: moner. Den så kallade profeten är den ifrär historien bekante värdshusvärden (eller enlig: andra skräddaren) Johan af Leyden;som un: der bondekriget i Westfalen för en kort tid speiade en så betydande roll. Utan att hä inlåta oss i några usdersökningar, i hvad mår iibrettons författare följt eller icke följt histo rien, hvilket för uppfattningen af konstverket såsom sådant är tämmeligen likgiltigt, vilja vi blott i korthet redogöra för den handling, son genomgår operan, innan vi ytira oss om de: rusiksliska behandlingen och utförandet. I en landtlig trakt i Holland, med ett slott på ena sidan, ser man landtfolk af bäda könen frukostera under säng. Af ett samtal mellan tvenne qvionor, Fides (mamsell Normani) och Bertha (mamsell Michal), erfar man, att den förra Har en son Johan, som är trolofvad med Bertha, men att de bada älskande ej få vigas, innan Bertha erhållit tillstånd dertill af slottsherrn, grefve Oberthal. De båda qvinnorna ämna sig just upp till slottet för att begärs detta tillstånd, då trenne svartklädda män visa sig på trappan, som för dit upp, och ädraga sig folkets uppmärksamhet. Det är vederdöparne Jonas, Mathisen och Zacharias (hrr Lundberg och Della Sants och Walin) som vandra omkring i-trakten, hälla ta! till bönderna och söka upptända deras: hat emot herrarne, fattigmans förtryckare. En latinsk: kyrkosäng och nägra andeliga. fraser. bidraga att gifva vigt ät deras tal. Bönderna lyssna och besluta genast ati slita sina bojor samtatt med eld och brand gälds förtrycket. De väpna sig i hast med liar oeh päkar och hvad de kunna komma öfver, uppstämmå en bör och ruså emot slottet för att storma det, dä grefven (hr Uddman) i detsamma träder ut derifrän, ätföljd af riddare och knektar, och genom sin blotta äsyn och nägra hänfulla hotande ord skrämmer bönderna tillbakå; Bertha frambär nu sin bön till grefven och omtalar dervid, att hon vore faderoch moderlös, att Johan, som nu begärde henne till brud, en gång hade räddat hennes lif, dä hon varit i fara att drunkna, och att han allt sedan varit hennes enda stöd och hopp. Fides förenar sina böner med Berthas, men den grymme borgherrn säger sig ej ärna gifva en så intagande flicka till brud åt en annan, och förkunnar sitt beslut i hårda ord. Dä bönderna knota, gifver han sina knektar en vink att skingra dem. Folket flyr, Bertha och Fides gripas af knektarne, och midt under tumultet höras vederdöparne änyo uppstämma sin lystringssäng. Uti andra akten förflyttas man till det värdshus i förstaden till Leyden, som hålles af Johan och hans moder. Här gär till en början lustigt till under dans och säng, och Johan (hr Strandberg) har fullt upp att göra med att framsätta och skänka uti dryckeskärlen för de talrika gästerha. Häån väntär ännu förgäfves sin moders äterkomst-med Bertha. Under Ttiden-inträda de trennevederdöparne, intagas af JoIhans utseende och likhet med konung David, sådan de sett denne afbildad nägönstädes i en kyrka, göra sig af bönderna underrättade om Johans sinnelag, joch tycka sig genast uti honom hafva funnit den män de behöfva. Sedat de öfrige gästerna aflägsnat sig, närma de sig hönora och erhälla förtroende äf hans: oro öfver moderns länga uteblifvande med -bruden och öfver ex ohygglig dröm; som han haft föregående natt och som han äfven utförligt berättar. De tyda drömmen derhän, att kan vore af himlen kallad att regera. Han afvisar detta tal säsom et skämt, säger sig nog känna sitt kall, och eftersträf var icke nägöt annat rike än Berthas hjerta. Hvad är kronans gyldne boja Ack! mot denna simpla koja, Der i ödmjukhet och ro Frid och fröjd och kärlek bo, Och der Bertha vara skall Min kärlek all! sjunger han till svar på de ägganvde ord, hvarmec AA tGRARA frågta hunt ärdkigtnad nnh vadardönarnea sf TT RT FA RA NE