Aftonbladet – 9 november 1852, sida 2

fruktlöst spentande och siretande, just i det senatoren hål ler på att förlora allt tålamod, rycks vagnen upp med e hisklig knuff, och strax derpå köra båda framhjulen neq en annan afgrund, och senator, qvinna och barn ligg: om och öfver hvarandra på framsitsen — senatoren ha blifvit inkl-mid med ögon och näsa och håller på at qväfvas; — barnet skriker, och Cudjoe på bocken hoj tar på hästarne, som streta, rycka och flåsa under idelig; piskrepp. Vagnen far upp med en ny buff, — och s äter igen ned med bakhjulen, — senator, qvinna oci barn flyga mot vagnsryggen, hans armbågar möta hen nes hufva, och båda hennes fötter ha kommit in i han hatt, som flugit af vid stöten. Efier några ögonblicl har man kommit öfver gröppan, och höstarna stanna frusta och hämta — senatoren har :ått rätt på sin batt Elisa slätar ut sin hufva och pysslar om sitt barn, oc så stålsätta de sig så godt de kunna mot hvad som vi dare skall komma. För en stund afbröts det oupphörliga buff! buff! lik som för ombytes skull, med åtskilliga vickningar åt sidan och andra sammansatta rörelser; och de började omside smickra sig med att det värsta var öfverståndet. Me slutligen, med en tvär-puff, som rycker alla upp på be ven och så ner på sina säten igen med otrolig hastighet tannar vagnen — och efter mycket, väsnande utanfö viser sig Cudjoe vid vagnsdörren. ;Kära herre, det är ett för fasligt bål det här. Jaj begriper ej bur vi ska konima hän. Jag förstör ej anna in att vi måste ge oss af och leta ihop några brokaflar. Senatorn utstiger förtviflad ur vagnen; ben kafva och kafvar för att få något fotfäste; ena benet kör net i ett bottenlöst djup — han försöker draga upp det, för Jorar jemnvigten och stupar öfverända i smutsen. Cudjo fiskar upp honom, jemmerligen tilltygad. Men vi afbryte vår resbeskrifning af deltagande fö våra läsare. De som rest i de vestra staterna, och de fördrifvit midnattstiden med att leta ihop brokaflar fö att med dem till häfstönger hala upp sina åkdon ur smuts groparna, lära känna en aktningsfull och sorgsen sym pati för vär olyckliga hjelte. Vi bedje dem fälla en med lidandets tår, och fortfare. i S