Aftonbladet – 6 november 1852, sida 2

Article Image
llmänhet den blidaste och medgörligaste af mödrar, nindes likväl hennes gossar med bäfvan det skarpa straff hon bestod dem, när hon en gång öfverraskade dem under det de i sällskap med några andra pojkar höllo på att stena en värnlös katt. Den exekutionen glömmer jag aldrig, plägade unge herr Bill Bird sedermera berätta för sina vänner. Mamma kom öfver mig, så jag trodde hon blifvit tokig, och jag blef genombasad och affärdad till sängs utan qvällsvard innan jag ännu väl hunnit förvånas öfver hvad som stod på; och derpå hörde jag mamma snyfta i rummet utanför, hvilket gjorde mig mer ondt än allt det öfriga, Men vet ni hvadn, tillade han, :v1 gossar stenade aldrig någon katt mer! Vid detta tillfälle uppstod nu fru Bird hastigt, med betydligt blossande kinder — hvilket ej så obetydligt förskönade henne — och gick fram till sin man med en ganska beslutsam min, och sade i bestämd ton: . ;Hör på, John, jag vill veta om du tycker att en sådan lag är rättvis och kristlig?, ös Du må väl ej vilja sätta knifven i bröstet på vg om jag svarar ja? Det skulle jag aldrig trott dig oms John; du har väl inte röstat för den ändå? SERA Jo men har jag så, min vackra politikkrämerskaln Du borde blygas, John! Stackars husvilla, förföljda varelser! Det är en skändlig, nedrig, afskyvärd lag, och jag skall öfverträda honom så snart jag får tillfälle dertill, och jag hoppas att jag får det. Sannerligen, det har kommit bra långt, om en GvInna ej skall få ge en tallrik varm soppa och en sängplats åt fattiga, hungrande varelser, bara för det de äro slafvar, och blifvit rieshandlade och förtryckta i alla sina dagar, stackars krökta Men Mary. hör nu hvad jag säger. Diua känslor äro välgrundade, bästa vän, och aktningsvärda, och j28 håller af dig för dem; men, bästa vän, vi få ej låta vära känslor spela mästare öfver vårt förstånd; du måste betänka att detta ej är en privatsak — stora statsintressen sammanhänga dermed, — en sådan allmän oro är på vär gen att uppstå, att vi måste åsidosätta våra personliga känslor. (Förts.y

6 november 1852, sida 2

Thumbnail