Aftonbladet – 5 november 1852, sida 2

bestiga Danmarks tron. Detta förslag har ingen grund i traktaternå, det bringar inga fördelar och gifver ingen större säkerhet för framtiden. Det kränker kronans och konungahusets rätt. Det gör Danmarks rike efter manssfammens möjliga utdöende, äfven inom Christians af Glicksborg familj, till ett appendix till Holstein, till en secundogenitur inom det Rysk-Gottorpska husets, och tillintetgör slutligen bandet mellan Danmark och Slesvig. Wegener uppmanar sålunda riksdagen att icke antaga detta förslag. FRANKRIKE. Senatens president, marskalk Jeröme, dess vice president Mesnard och statsrådets vice president hr Baroche, ha haft en samman-l: komst för att öfverlägga om proceduren vidl! kejsarefrågans behandling och antagandet af senatus-consultet derom, och lärer man beslutat att allt skall försiggå i fullkomligt laglig ordning. Det är i sanning rörande att se med hvilken samvetsgrann noggranhet Louis Napoleons regering och statskorporationer nu iakttaga lagarne. Skada endast, för effektens skull, att dessa lagar blifvit stiftade just för det ändamål hvartill de användas. I December, då gällande lagar föllo sig något obeqväma, höll man ej så noga på dem. Den sednast gängse meningen i afseende på tiden för kejsaredömets utropande var, att lagstiftande kåren skulle blifva inkallad til den 25 eller 26 Nov. och den 10 Dec. vara fastställd såsom dagen för kejsaredömets definitiva proklamering. Det säges att legitimisterna med snaraste ämna hålla ett möte i Paris för att träffa öfverenskommelse om sin hållning i afseendel på kejsaredömet. Hr Granier de Cassagnac har i dessa dagar utgifvit en brochyr med titel: Kejsardömet! inför Europa.n xJour. deg Debats, låter förstå, att befolkningen i franska Guyana är särdeles missnöjd med den i kolonien grundade förbrytärekolonien. Marinministern har infordrat statistiska upp gifter öfver antalet af mellan Frankrike ochl Amerika och omvändt resande passagerare för att derefter reglera den transatlantiska ångbåtsfart, som är i fråga att inrättas. En ny tidning kallad Telegraphe har utkommit. I den mån roan i Frankrike nu framplockar och uppiörgyller alla möjliga gamla slarfvör från kejsaredömet, uppväxer i Frankrikes grannländer en litteratur full af hat och fiendtlighet mot den äldre och nyare Napoleoniska familjen. I ett nyss i London och Briissel utgifvet annonymt arbete Les deux cours et les nuits de S:t Cloud. Moeurs, debauchesl et crimes de la famille Bonaparte uppdukas gamla och nya skändligheter: Modrei Letitias bekanta lupanariska lif i Marseille. kejsarens incestuösa förhållande till två af sina systrar, samt slutligen den närvarande envåldsherskarens husliga lif. Märkvärdigt nog framställes Louis Napoleon här icke som kejsareris son, såsom man vanligen antager, utan såsom härstammande från amiral Verhuell, en tid förklarad älskare hos den olyckliga drottning Hortense, och halfbroder till Morny, son af general Flahaut med samma lättsinniga furstinna. En annan nyligen utkommen bok är ,Mystere du 2 Decembre 1851 ou la terreur bonapartiste, af den bekants socialistiska författaren Hippolyte Magen, en skakande skildring af författarens fängelse i Mazas, Bicetre och Ivre, samt transportation på Duguesclin till Cayenne. . Magen hade 460 medfångar på undre batteriet af detta skepp, och deras behandling och tillstånd under vägen skildras såsom fasansfullt. Exemplar af dessa båda skrifter hafva äfven blifvit spridda i Sverire. I LIKSOM Iheätre KTälGaro ov I dan så har äfven stora operan d. 28 Okt. gifvit en representation, till hvilken Louis Napoleon blifvit inbjuden, och hvilken nämnde dag sys selsatte parisarne nästan lika mycket som den aörsinämnda rapresentationen på sin tid gjorde. Abd-el-Kader anlände den 28 Okt. till Paris och ble? af myndigheterna med en viss bögtidlighet emottagen. Han skall blott 8 dagar qvarstadna i den franska hufvudstaden. Den franska och engelska pressen har sedan någon tid-mycket sysselsatt sig med det turkiska låns, som negocierats på Pariseroch Londonerbörserna. Vi ha ej för våra läsare redogjort för denna sak, som har intresse egentligen endast för kapitalister och bankirer på de större platserna, der omsättning i statsobligationer eger rum. Nu synes emellertid saken äfven börja få ett politiskt intresse. De sednast ingångna underrättelserna från Konstantinopel omförmäla nemligen, att sultanen vägrat ratificera det af den turkiska agenten i Paris och London afslutade lånet. Om orsakerna tiil denna vägran har man ännu inga fullt tillförlitliga underrättelser, och flera olika, till en del ganska besynnerliga rykten, voro i oralopp derom. Några uppgifva, att Porten vägrar emedan ban ej är nöjd med de vilkor i afseende på betalningstiden som blifvit betingade; andra påstå att sultanen sjelf och flera af regeringens medlemmar ingenting vetat om hela negociationen, som blifvit inledd endast med ett par af regeringens ledamöters vetskap. Underrättelsen om negociationen blef derföre en öfverraskning för de i flesta i Konstantinopel och vid erhållna UPR1 .e lysningar om de finansförhållanden, som skul gjort lånet nödigt, öppnades genast en sub-g skription på ett inhemskt lån, och sultaneti!l gaf sjelf exemplet genom att teckna 40 mil-c lioner piaster, ett exempel som genast följdes!c af de förnämsta statsdignitärerna och en mängd!s RR NN