Aftonbladet – 5 november 1852, sida 2

Är det. du, Sam? Hvar äro de? Masser Haley stannar qvar på krogen; han är hiskligt trött, missis. sOch Elisa, Sam? Elisa har gått öfver Jordan, missis; till Kanaans land, så till gägandes. Sam, Sam, hvad menar du red det? frågade fru Shelby häftigt, och nära att svimna, i det hon tänkte på den möjliga andemeningen af dessa ord. JO ser missis, Gud har bevarat en af de sina. Lisen har gått öfver elfven till Ohio-landet just så förunderligt som om Herren bade fört henne öfver i en brinnande vagn med två hästar., Sams fromma ådra flödade alltid särdeles ymnigt när hans missis hörde honom, och han uppdukade en hel skatt af bibliska bilder och liknelser. Kom opp hit, Samvs, sade herr Shelby, som kommit ut på verandan, .och berätta din missis huru allt gått till. Kom, kom, Emilio, sade han, du står här och förkyler dig — du hackar ju rigtigt tänderna af köld; du är alltid så häftig. Häftig? och är jag ej qvinna — och mor? Stå vi ej båda till svars inför Gud! Måtte Han ej låta denna synd hvila för tungt öfver oss! Hvilken synd, Emili? Du finner ju sjelf att vi endast gjort hvad vi måste göra. Men det är ändå en hisklig känsla af skuld förenad dermed., sade fru Shelby; jag kan ej räsonnera bort den. Så hör då, Andy, negerpojkes, skrek Sam nedanför verandan, pass upp! för ner kamparna till stallet; hör du inte masser befaller mig upp? och Sam visade gi snart, med sin palmkrona i banden, i salongsdörren. Nå, Sam, berätta nu tydligt och klart huru allt tillpåtts, sade herr Shelby. Hvar är Elisa, vet du det? Ja masser; jag såg henne med mina lekamliga ögon spänna öfver flottisen. Det var mig en den och den att änna; det var ett rigtigt underverk, masger; och en karl :og emot henre på Öbio-sidan, och så försvann hon i mörkret. Vet du Sam, det der låter något misstänkt; att löpal