Aftonbladet – 5 november 1852, sida 2

öfver elfven på flottis hafver sig just ej så lätt sade berr Shelby. ;Lätt? nej minsann! ingen kunde göra det utan Herrens bistånd, Hör nu på, massers, sade Sam, rmasser Haley, och jag, och Andy, vi kommo fram till den der lilla krogen vid elfven, och jag rider litet förut — jag var så itrig att knipa Lisen så jag kunde inte hälla mig — och när jag kommer just ackurat till krogfönstret — der står hon litslefvande midt framför mig, och de andra komma dängande efter mig. Bums mister jag min hatt, och ger till ett halloh så det ljungar i backarna. Lisen hör det, och far tillbaks med förskräckelse, och herr Haley in genom dörren; och så, masser, ger sig Lisen ut genom en bakdörr, och far af nedåt elfbrivken; — masser Haley har sett henne och skriker till; och han, och jag, och Andy, vi kila efter. Der står hon nu ner vid elfven, och der forsar streken väl halftredje aln bred, invid stranden, och der bakom ligger isen och brakar och knakar och flunsar upp och ned, som en riktig gungfly, skall masser tro. Nu äro vi alldeles inpå henne, och jag tänker just: nu är hon fast — då ger hon till ett skrän, så maken hörde jag aldrig, och i blinken är hon öfver streken, och på isen, på andra sidan, och så bär det af — ett jumpande och kutande och dimpande och plumsande, så Gud gig förbarme! isen knakar och brakar, men hon skuttar på som en getabock! Ja maken till qvinna såg jag aldrig, det är visst och sant!, Fra Shelby satt alldeles tyst, blek af deltagande, under det Sam berättade sin historia. Gud vare prisad att hon lefver!:s sade hon, smen hvar är det stackars barnet nu? Herren skall förse offreto, gade Sam och lyftade sina ögon fromt uppåt; som jag säger, der var tydligen Guds inger med, det är visst det, alldeles som missis mången sång lärt oss. Och se Gud nyttjar all kreatur att föra it sin vilja. För se om inte jag varit i dag, så hade on väl blifvit tagen tio gånger så visst som en. Skrämde ag inte bort hästarna i morse och höll på med att fånga lera ända till middagen? Och narrade jag inte sedan rerr Haley att ta en god mils krokvig? Utan allt det ler skulle han fångat Lisen som katten kniper korfvenm Det der är allt förunderliga skickelser.s (Forts.)