Aftonbladet – 26 oktober 1852, sida 2

väpnade postbud ofta bära stora penningsummor, så kan man i sanning förundra sig öfver, att olyckorna icke inträfta oftare än de göra, ehuru de visserligen på sednare tider förekommit ofta nog. Det är väl sannt, att jernvägarne i en framtid skola blifva äfven härutinnan af den största nytta, men frägan är om man kan dröja så länge, innan andra försigtighetsmätt vidtagas. I sammanhang härmed kunna vi 2j underlåta att upprepa den så ofta yttrade önskan, att poststyrelsen mätte vara betänkt på en ordentlig, genomförd ny postreglering, med lika postporto (hvilket sjelfva den ryska regeringen redan för ett par är sedan lätit införa i Finland), hvartill planen kunde vara färdig till nästa riksJag, att då föreläggas rikets ständer. Vi hafva hört att den förre generalpostdirektören hade en sädan plan utarbetad, då han i hast afgick från embetet, och med honom äfven hans förslag ramlade. Kan man icke upptaga denna plan eller uppgöra en ny? Vore det icke skäl att ett par premier utsattes för ett sådant förslags uppgörande? Vi äro vissa på att det finnes mängen, gammal skicklig postskrifvare — om postmästarne tala vi ej, ty de äro med få undantag alldeles främmande för sin befattning — som skulle vara. ett sädant företag vuxen, och som äfven skulle ha lust att täfla om en belöning, hvarigenom han på samma gäng kunde lägga i dagen skicklighet och kunskap i sin sak. Vi hafva länge hyst en sådan åsigt, men icke uttalat den af fruktan att dermed just motarbeta den sak vi önskat se utförd; ty det hör äfven till våra maktegandes karakter, att ej gerna adoptera ett förslag, som utgär ifrån någon annan än dem sjelfva, aldraminst om det utgår ifrån en tidning. Men sjelfva hafva de inga förslag att göra, och så föredraga de att göra — ingenting; hvilket visserligen också är det beqvämaste., SOISTRNSEPTENTORTN SKA TRA