Aftonbladet – 26 oktober 1852, sida 2

Nå än sen då? är inte karlen min egendom? Vi vilja gerna öka på arbetslönen för honom.v ;Det frågar jag alls inte efter, herre. Behöfver ej hyra ut mitt folk, om det ej faller mig så in. Men, min herre, han tycks ha en synnerlig fallenhet för yrket. . . Må vara att så är; han var just annars icke failen för någonting som jag satte honom till, det är hvad jag vet. . Men betänk bara hans uppfinning af den här maschinen, invände en af arbetarena i en olycklig stund. Precist ja! — en maschin att spara arbete med, är det icke en sådan? Sådant kan han hitta på, det lofvar jag. Sådant kan nog en neger när tillfälle vankas. De äro arbetssparande maschiner med hull och hår, hvarenda en. Nej, han skall trampa qvarnhjulet. Georg hade stätt såsom fastspikad då han hörde sin dom så plötsligen afkunnad af en makt som han visste var oemotståndlig. Han slog armarna i kors, sammanbet läpparna, men en hel vulkan af bittra känslor glödde i hans bröst och utskickade eldströmmar genom hans ådror. Han andades i korta drag, och hans stora svarta ögon blixtrade såsom glödande kol; troligen skuile han utbrustit i någon vådlig kraftyttring, om ej den välmenande fabrikanten vidrört hans arm och sagt med sakta röst: Foga dig, Georg; följ med honom nu. Vi skole väl söka hjelpa dig framdeles. . Tyrannen varsnade hvisknirgen, och gissade hyad den hade att innebära ehuru han ej kunde höra hvad som sadeg; och han beslöt desto fastare inom 8:g att ej försaka den makt han egde öfver sitt offer. Georg togs hem och sattes till de tyngsta och lägsta arbetena vid gårdsbruket. Fan hade haft pog makt öfver gig att tillbakahålla hvarje vanvördligt ord; men det ålixtrande ögat, den mörka och rynkade pannan utgjorde lelar af ett naturigt språk som ej kunde nedtystas — otvetydlige tecken, som allt för tydligt ådagalade at menniskan ej kunde blifva ett ting. (Forts.) Rättelser; Spalten 2 rad 6 står vaknat läs: vekaat 8 22 rargalen ravgalen.