Aftonbladet – 11 oktober 1852, sida 2

— Ur berättelserna om ränteoch kapitalförsäkringsanstalten i Stockhölm meddela vi följande: Sedan K. M:t den 11 Jan. 1850 fastställt anstaltens reglemente, blef den för allmänheten uppläten den 17 derpäföljande April, och har sedan dess tillfälle varit lemnadt för dem, som deruti velat ingä, att hvarje onsdags e. m. sina insatser pä anstaltens kontor (i riksgäldskontorets hus) aflemna. Mänga af dessa tillfällen hafva under de bäda ifrägavarande ären blifvit obegagnade; men ifrän och med den 3:e sistl. Dec. och intill tidpunkten för 1851 ärs revisionsberättelse, neml. sistl. Juli månad, har intet enda sädant tillfälle passerat utan insättning. Under äret 1850 hade in alles 6081 rdr rgs blifvit insatta på 200 insättningsböcker, och deraf 3378 rdr på 156 böcker till erhållande af framtida kapitalutbetalning, och 2703 rdr på 44 böcker till beredande af lifränta, — allt ifrån Stockholms -stad och län. Deremot uppgå insättningarne under 1851 till mer än 3 gånger detta belopp, nemligen till 18,941 rdr på 398 böcker, deribland 293 nya, af hvilka 166 betinga kapitalutbetalning och 127 lifränta. Af sistnämnda medel äro från Stockholms stad och län insatta rdr 13,350. Upsala. oo co oc so 0 sr 540. , Westeräg I sale de ej es vn 05,051L S:ma rdr 18,941. Under sistnämnde år hade nemligen, i kraft af medgifvandet i anstaltens reglemente, tillträde till anstalten blifvit beredt äfven för Upsala och Westerås län. Ibland de in alles 493 insättningsböckerna ifrän anstaltens början är 1850 hade ännu vid 1851 ärs slut, så vidt man vid bokslutet kände, 488 sina egare qvar i lifvet, nemligen 142, hvilkas egare dä ännu icke fyllt 6 är, 172, hvilkas egare då fyllt fr. o. m. 6 t.o.m. 15 är, 16 70, D 25 82, o 26 p 35 13, .— ? b 36 45 6, D p 46 np 52 S:a 488. Tvenne insättare hade aflidit redan under 1850. Af de tre, som 1851 aflidit, tillhörde en 1811 ärs älderssällskap, en 1841 ärs, en 1850 äårs. Genom direktionens omtanka har vunnits, att när stan under hela tiden anstaltens samtlige disponibla medel varit utestående mot fulla 6 proc. ränta; hvara ock följden blifvit, att, vid den efter bokslutet verk ställda fördemingen af 1851 ärs ränteoch arfs-vins mellan samma ärs delegare ), densamma befanns utgöra ifrån 6,098 proc. ända till nära 6!l, proc. af dera: respektive behållningar i anstalten vid årets början. Vid 1851 ärs revisionsberättelse är i aftryck bifogar EK. M:ts stadfästelseresolution af d. 10 Febr. 1852 vissa af anstaltens stiftare och principaler föreslagn: förändringar i reglementet, hvaribland här må näm nas, 1:o att, i stället för reglementets förra stad gande att blott en insats om äret skulle få göras i hvarje försäkringsbok, det nu mera är direktioner medgifvet att bestämma de ärliga insättningarnes stör sta antal, samt att den bestämt, att tills vidare er insats i månaden kan få göras ä hvarje bok, och 2:( att för delegare, som dör före början af det kalender. år, under hvars förlopp han eller hon skulle fylla ( är, de insatta medlen jemte derå fallna räntor alltic återbetalas, hvaraf följer, att ingen. delegare fört nämnde tidpunkt erhäller del-af de inom anstalter fallande arfven, och att de ifrågavarande minderärig: delegårnes behällningar vid hvarje års slut föröka under det följande året alldeles så som i en vanlig sparbank, med lika hög räntefot som anstaltens. ) D. v. s. de personer, som insatt medel före 1851 ärs början. Man blir nemligen icke, hvad mai kallar, delegare förrän året efter det, under hvar föärlonn insättning är oiord.