Aftonbladet – 30 september 1852, sida 2

författning och skaplytne, de låna kanske sitt störeta intresse af de politiska hvälfningar, som här försiggått och af de religiösa skapelser som här framspruagit med en förvånande hastighet, och det ekall alltid för den, som älskar att sysselsätta sig med studier öfver menniskoslägtets inre historia, blifva en källa till vigtiga begrndningar ati följa detta folk genom dess reörka forntid, genom brytningen mellan hedendom och civilisation — gammalt och nytt — fram till det mål, som vi skola hoppas vara mensklighetens förädling. När man inträder 1 Honolulu, har man svårt att afgöra, huruvida man befinner sigien europeisk eller i en kanak-stad. Gatorna äro helt reguliera, afskära hvarandra regelbundet, äro tilltagna i synnerligt bred skala; stundom försedda med ett slags trottoarer och alltid med engelska namn, såsom Fort-street, Queenstreet, Kings-street o. 5. v., men aldrig stenlagde, utan djupa af hvirflande dam, såsom på en vanlig väg och ofta försedda med alleer af Alcurites triloba, Cordia, Hibiscus tiliaceus och Acacia. De upplygas icke af nägra lyktor om qvällarne, med. undantag af vissa enskilta hus, hvilkas egare härmed dels velat tillkännagifva sin högre samhällsställning, dels ådagalögga sitt välmenande sinnelag mot de stackars vandrarne, Husen äro af. flerfaldiga ordningar, ett högst ringa antal är stenhus, hopfogade af huggna lävablock, som 56 ganska nätta och varaktiga ut; det större antalet deremot träbus, i flerfaldiga former, ön frå och lätthandterliga, lika våra bekanta -flyttbara husp,, är mera massiva och ståtliga, en stor del med ett slags balkonger eller utkikställen på taket, dit en trappa leder upp, de flesta liggande inom gröna trädgårdar elier rätfare i små parker, ty blommor syntes ej våra mycket i biuk. Alla dessa hus gå, som vid vanliga gator, ända ut i jemn råd, men i tom