Aftonbladet – 24 september 1852, sida 2

ans officiella korrespondens, skall öfverlem-, nas till lord Mahon, hvilken äfven Robert: Peel bestämt till sin litterära testamentsverk-; ställare; CARE PORTUGAL. Tidningen Do Povo, för den 4 dennes omtalar ett missöde, som träffat drottning Maria da Gloria, och hvilket kunnat medföra de sorgligaste följder. H. M. återvände från Mafra till Lisabon, då hästarne började skena utan att kusken på en half mils väg kunde blifva herre öfver dem; endast med stor möda och genom mycken rådighet hos en af betjeningen lyckades det hejda hästarne, hvilkas hofvar under språnget -uppkastade: stenar från vägen; en af dessa stenar träffade drottningen i bröstet, men lyckligtvis var slaget helt lätt och ingen fara är för handen. TYSKLAND. En stor mängd sachsiska fabrikanter ärna, i fall Sachsen, för att göra Österrike till -viljes, utträder ur Zollverein,, öfverflytta på preussiskt område och der fortsätta sin verksanihet. : I närheten af Schwartau, icke långtfrån det ställe, der bäcken af samma namn utflyter ur Trave, har man nyligen funnit ruiner af forntida byggnader, och -man tager för afgjordt, att det gamla Lidbeck, som 1138 förstördes af Rygerna, legat här. : Österrike och Bayern hafva med hvarandra afelutat en passkonvention för att lätta kommunikationen mellan de båda staternä. En korrespondent från -Wien berättar, att koalitionsstaternas sträfvanden gå ut derpå, att tvinga Preussen att taga initiativet till tullföreningens upplösning och att Österrike derefter ärnar tillställa de europeiska: staterna en not, vari den vill bevisaj att Europas lugn beror derpäå att Tysklands materiella intresser stå under Österrikes: ledning. Den af ett handelshus i Hamburg på auktion inropade fregatten Deutschland) skall ännu denna höst anträda en resa till Honkong. i SCHWEIZ. å Öfverste Orelli, som i Sonderbundskriget var chef för förbundsartilleriet; har aflidit. UTRIKES KORRESPONDENS. London den 15 September. (Från en tillfällig korfespondent.) Den katolska politikens parti i Irland har för närvarande, och ej utan skäl, utgjort ett hufvudämne för pressen härstädes, infilldess uppmärksamheten för tillfället fick en afledare uti hertigen af Wellingtons dödsfall. Den såkallade irländska brigaden, eller det ultramontänska partiet och dess representanter i nästa parlament förer nu ständigt den religiösa jemnlikheten på tungan. Den-liberala pressen på fasta landet har länge af äktning för religionsfriheten. och af. missförstånd om det katolska partiets verkliga -meningoi Irland iakttagit en viss skonsamhet emot Roms anspråk. Det är då kanhända väl, att frågan här behandlas utan sammetshandskar. Rom och katolicismen betyda icke ett och detsamma, om också katolikerne på fasta landet äro för skygga att våga några motsägelser, skygEN än en stor del af deras trosförvandter i rland. Det-är nu icke så mycket fråga om sjelfva läran, som om kyrkans öfvermakt. i Rom berömmer sig deraf, att det aldrig ändrar sina grundsatser, och hvilka dessa äro, det står med blodiga drag skrifvet på hvarje blad af historien; Att ignorera : denna utan tvifvel oangenäma fråga är en strutstaktik: Vore saken icke så allvarsam till sina följder, så skulle det nästan förekomma löjligt, att samma parti, det romerska :nemligen, från hvilket man dagligen förnimmer utbrott af den mest fanatiska ofördragsamhet, och hvars anhängare, :då de ingå i Ribbonåföreningarna, aflägga ed att vada upp till knänai protestantiskt blod om så fordras, har stiftat en förening för religiös jemnlikhet. Religiös jemnlikhet, säger Times, detta är den vackra skylt, som 17 parlamentariska anhängare af den romerska kyrkan hafva uthängt i spetsen för en skara af romerska prester. Och likväl är detta ord kätteri öch positift förräderii munnen på en af Roms anlängare, ty Roms hela system hvilar ju på anspråket på uteslutande herravälde. Detta anspråk öfvergifves aldrig, och fråmträder ingenstädes mera oförbehållsamt än i de epistlar, som utgå från den romerska hierarkien; Om -de vilja hafva denna jemnlikhet sådan som den gäller i Amerika, hvarföre i all verlden kunna de då icke förmå sig att utsäga detta? Och hvarföre uppenbarar då det romerska presterskapet en så bestämd vedervilja just mot Amerika, der denna jeranlikhet äger rum? och hvarföre handla de dö icke hemma hos sig efterden angifna grundsatsen? Ty det finns ju ingenting som hindrar Rom sjelf, att visa ett skådespel af tolerans, till hela den -kristna.verldens uppbyggelse, genom att skänka jemnlikhet åt alla trosbekännelser, Mormonerna inbegripna. 7 Detta är blott en:del af de bannstrålar, som Times ljungar emot ultramontanismens och Roms anspråk. Med sin kända takt aktar gig Times väl att påminna derom att -erkebiskoppen af -Canterbury, engelska kyrkans primas, i sin ordning har föga mindre lust att vara påfve, föga mindre -hatar tankefriheten och förnuftet i religionssaker, än den romerska staten gör det; imen det är långt ifrån, ätt den konservativa tidningen har något emot kyrkans välde öf ver folket såsom statsoch. polisinrättning; hans talangfulla och genom sin sanning väl måttade hugg åt den romerska kyrkans intolerans: och hat tillsamvetstriheten och yttranderätten, äro hös honom mindre ett verk af värma och öfvertygelse, än. en taktik at LER ÄTTER ÄR TN Ala mttat ETVA AMA arte