Aftonbladet – 24 september 1852, sida 2

jag skulle hafva funnit er! .;. Idel lycka! idel vunna önskningart, Han hviskade nu baronen några ord i örat och räckte honom ett: bref; -Under det Joachim läste vexlade hans ansigte uttryck, hans ögon lifvades, hans kinder återfingo färg. Sedan han slutat läsningen, sammanpressade han brefvet krampaktigt i handen och utropade: Hon har då låtit beveka sig! Derpå vände han sig till Nathanael, kastade dukaterna för hans fötter och sade: Usling, så föraktar jag ditt rån! Det är endast hös er jag vill stanna i någon förbindelse hädanefter, återtog han och fattade Heinzes hand: Men innan vi öfverlemna oss åt glädjen af våra fyllda förhoppniögar, måste ni här bistå mig som vittne till ett fynd, hvilket jag gjort.n Fynd, ödmjuka tjenare! En lycka kommer aldrig ensam! Jag står med nöje till er tjenst! svarade Heinze, Se här detta dyrbara schatull ! Betrakta det noga, gif akt på det utsökta arbetet, det Königsmarkska vapnet och initialerha! Det har sin historia, detta schatull, hvilken länge varit fördold, men ändtligen nu skall komma i dagen. Det har tillhört en ryktbar person inom min familj, som nesligt blifvit mördad, och sedan lika nesligt plundrad på sina dyrbarheter. Genom ett nytt mord, begånget af far och son; har det kommit i den hand hvari vi nu träffa det, Ni bleknar, herr lifmedikas! Så många brott förskräcka er. Men frukta icke! Slumpen kastar mig brottslingen i händerna, och hang svarta mandater skola upptäckas för att straffas. Vi hafva ingen tid att försumma. Hvarje ögonblick vi dröja här är förspildt för dyrbarare ändamål. Låtom oss skynda ! sade Heinze, hvars förtjusta sinnesstämning plötsligt öfvergiek till en plågande oro vid de minnen som