Aftonbladet – 24 september 1852, sida 2

så oförmodadt blefvo uppväckta, och hvilka minst förliktes med de planer och förhoppningar som ni höllo honom i spänning. Ni har rätt! Men lefvande eller död skall jag befordra sanningen i dagsljuset. Jag tager er här som vittne, att jag anklagar herr Ben Rieti att genom ett mord hafva kommit ibesittning af detta schatull.s Och ni tror er kunna bevisa det? frågade Nathanael, med ett slappt lugn: Det finnes ett ypperligt medel till sjeltbevisning, och: det heter — tortyr. För det gömde sig aldrig sanningen bakom lögnen. Men hvad fattas er, herr lifmedikus? Ni skälfver ordentligt. Skulle ni hafva nerver som en qvinna? Ni borde då bära eau de cologne hos er.n Ni misstager er; det är endast af bestörtning ... öfverraskning. .. och farhåga, atttiden skäll gå oss ur händerna. Jag anser er lycka verkligen för dyrbar att förspillas för en herr Ben Rieti.n Er vänskap och omtanka äro alltid desamma!w sade baronen och ändtligen gjorde ett slut på detta besvärande uppträde. Heinze andades betydligt lättare, då han lemnat ett :ställe, som öppnat en sådan minnesbok öfver tider och förhållanden, dem han för evigt önskade begrafda i glömska. 21 Kar. Beslatet framtvingas. Ingenting är vanligare i menniskohjertats historia än dessa vexlingar af styrka och svaghet, motstånd och hängifvenhet, afsky och förmildring, som: plåga och sönderslita det mellan pligtens stränga fordringar och böjelseng ljufva retelser, samt denna slutliga eftergift för det kritiska ögonblickets påtryckande makt som framkallar beslut, hvilka se