Aftonbladet – 18 september 1852, sida 2

UTRIKES KORRESPONDENS. (Från Aftonbladets korrespondent.) Paris den 9 Sept. Ni känner utan tvifvel redan slutresultatet af generalrådens vota i afseende på styrelseformen, Tacksägelser, lyckönskningar, trettiofyra generalråd, som vilja maktens konsoli-derande uti presidentens händer; nio uttryckligen begärande kejsaredömet, det ärftliga kejsaredömet öfvergående på Louis Napoleons naturliga eller adopterade afzomlingar. I afseende på municipalrädsvalen, fortfa 22 fllhakadragenhet ä valmännons sida. I afseende på den Ppotbiska konversationen ingenting anmärkningsvärdt, om icke några: gissningar beträffande presidentens rega till södern och nägra betraktelser ötver municipalrådens loyala ifver att votera penningar tilll mottagningshögtidligheterna, Iogen betvidar . för ötrigt det entusiastiska emotiagande: se skall möta den resande presidenten. Allt kall gå sin jemna gång. I afseende på Pressen, så är det träffat Corsaire det enda KOM PP,mj dess tillvaro. : I afseende på der, 21män na fysionomien, domning, lugn, slimän öfv ertygelse att kejsaredöraet är jära, och at om det måhända innebär far por framtiden, det åtminstone är presiden ans logik. TD följd af dessa förhållanden, denna sin sstämning, ingen blick tillbaka på ett fördutet, hvars återupplifvande synes 1 alla händelser afligset, medan dock hos många lefver en dold saknad och hemlig förödmjukelse att se Frankrike genom sing. fel neddraget från denna politiska glans, der det onda utan tvifvel lade stora hinder för det goda, men der detta, just genom de ansträngningar det måste göra, triumferade eller gaf vika med ära. Montesquieu låter Sylla i sin dialog med Eukrates säga: Huru stort den ädla frihetens pris än må vara, måste ni betala gudarne det. Hafvet uppslukar skeppen, men är dock nyt-: ligt för menniskorna.n Denna tanke är icke precist den som är rådande i åkerbruket, handeln, industrien,. nen i Frankrike finneg det äfven någonting unnat än jordbrukare, köpmän, bankiref och: — krämare. ; Rättvisligen måste erkännas, att. land dem som icke tillhöra dessa klasser innes det äfven en oändlighet af äregiriga, högnodiga och dårar. Detta är, tyvärr, vär stora lycka.