Aftonbladet – 18 september 1852, sida 2

larne och antog en min, som om han naft en dödsdom på hjertat. En paus uppstod. Kan ni honorera dem. min baron? — Ni svarar icke. Förlåt vaig min uppriktighet! Jag upprepar det ännu en gång: ni är ruinerad.s Elvem har bringat er den rapporten? Ryk-tet, eller mod avära ord sqvallret? gade baronen och försökte skratta. : Af deltagaride för er fördrager jag edr, smädelser! Men er egen förvirring vederjz.g. ger dem ätminstone ickes, svarade Heinze, ;Hvem har lemnat er dessa papper i hand? — En skurk! vMin vänskap, min försigtighet, mitt föratseende om ert väl. Men ty värr, har jag dock. icke, efter hvad jag nyss seit, kunnat före. komna alla obehag för er, säsora jag nyss önskat det. Af hvad sor här passerat har mi haft tillfile ötvertyga er, att Josua utlemnat edra förbinde!ser som säkerhet, till hvera som velat mottaga (dem, Ert namn, er kända för. bindelse med fröken Lewephaupt, och er lysande ståndpunkt i sällskapslifvet hafva un Janröjt allt misstroende. Så hefva de kommit i hand på kreti och pleti, med hvilka Josua ivlått sig i affärer, af Gud vet hvilken besk.fBhet, Personernas skrot och korn lemnar: Umiastone ingen garanti för sffärern: Josuas död lärer emedlertid ryktet m dessa förbindelsers mängd och väckt misstänksambet, Detta obyfec: som icke vet af nägra konsideration är om deras egna fördelar, vaknade vid detia ykte upp med skri och skrän, som cn gåslock, då den ser räfven midt ibland sig. Det virer gjort sig underrättadt om edra E miska förhållanden och blifvit föga Jug :f ryktena om det. lefnadsstt ni fört. Vv. har det trott: sig vara bedraget af Josua, ock ait han endast velat göra sig qvitt edra för 3