Aftonbladet – 18 september 1852, sida 2

om arbetsfördelningens och utbytenas egetikap åstadkovamer. . Allt detta är så ytterst enkelt, att vi ännu ldrig hört olika meningar yttras derom af ågon, hvilken trosbekännelse han i öfrigt må illhöra, när det, såsom nyss sades, är fråga m andra länder; och utan tvifvel skulle vi etrakta det som ytterligheten af oförskämdet, om borgerskapen i någon af städerna Manchester, Glasgow, Liverpool, New-York, tt Louis, Cincinnati, eller hvilken annan stad om helst, til sin vinningyrkade vare sig örbud mot någon handelsbods öppnande inom 0 engelska mil från dessa städer, eller att Jia de som öppnade sådan bod, på landet, kulle erlägga skatt för sin handelsrörelse, cke till orten der de bo, utan till den 0 mil derifrån belägna staden. Helt annorunda betrakta cmedlertid en del personer sälana frågor när det gäller Sverige, der, må let förlåtas oss om vi uttala denna vår inaerliga mening, det knappast finnes någon den srassaste förvändhet i lagstiftningsväg, eller något det oförsyntaste ansprak af klasser, hvilka. en gång kommit till besittning af rättigheter, att nedtrycka dem som stå utom den privilesierade ringen, der, säga vi, knappast nägoning inför det allmänna omdömet eller den rena naturliga eftertanken sä absurdt anspråk af den ena medborgareklassen mot de öfriga kan uppnkas, som ej finner sina försvarare; och hvarföre? jo derföre, emedan svensken sedan urminnes tider varit van att så toppridas afstatsförmynler skap och sä böja sin nacke under oket af J:et samhällstillstånd, som ytterst uttrycker sig i det gam!a ordspråket: hvar och en är herre öfver sin stackare, att vi ofta nog, i afseende på uppfattningen af de naturligaste och enklaste grundsatser, befinna oss i nära samma belägenhet af bristande synförmåga som en fånge, hvilken plötsligt får se dagens ljus, efter att bafva varit instängd i ett mörkt rum under flera månader. Är liknelsen ej öfverdrifven, skall man kanske fråga. Nej, den är det icke, så vida man ej kan neka sanningen af hvad här ofvan yttrats derom, att vi finna näringsfriheten helt naturlig och oundgänglig när det angår andra. länder, men likväl utan någon harm eller förundran kunna tolerera sådana inskränkningar, son den, hvilken här nu gäller rörande handtverks eller handels drifvande på landet; inskränkningar, hvilka blifvit ytterligare skärpta genom det märkvärdiga cirkuläret som uppdrager åt J andshöfdingarna en afgörande makt i detta hänseende, hvilken, så vidt vi veta, hvargen äger rum i det annars tillräckligt despotiska Ryssand eller bland Österiandets paschar, och som, må man ursäkta oss detta omdöme, måste betraktas såsom en verklig skandal och ett hån bland ett folk som vill göra det ringaste anspråk på att kallas fritt, så vida friheten nemigen skall bestå i annat än klingande fraser i nationaldivertissementers och andra oefterrättliga solennitetspoesier. Skall väl hopp finnas, att den i nävingsfrågor enväldiga makten, d. v. s. regeringen, någonsin skall fatta, hvad som utgör det enda sanna och sunda i sådana frågor, att nemligen låta handel och näringar sköta sig sjelfva utan regeringens förmynderskap, likasom de nog få föda sig sjelfva? RR