Aftonbladet – 11 september 1852, sida 2

-Ikunna förlika sig med tankan på möjligheten ;Jaf de upptäckter det innehöll. Hade icke Joachims stil varit henne så bekant, skulle hon kunna hafva trott att allt varit ett bedrägeri, men denna omständighet, jemte nåfortsatta lopp gjort, lemnade henne icke rum för något tvifvel. Hon måste sätta tro till Jhvad hon läste, och likväl kunde hon icke fatta det. I den bestörtning, hvari hon blef försatt, erfor hon ett oemotständligt begär att meddela sig, och hon valde till förtrogen . . . Guiselda? — Nej, annarg van att dela hvarje tanke med henne, insåg hon lätt det olämpliga af att gifva henne ett sådant förtroende : det var i Amalias sköte hon nedlade det, Det är en historia, värd mera löje än harmo, sade den stolta systern, då hon hunnit hemta sig från den första öfverraskningen. Det är verkligen skada att vi ieke kunna gifva Guiselda del af den förlustelse, som vi böra förskaffa oss på bekostnad af denna makalösa eröfring., Hon fattade en klocksträng och ringde. En betjent inträdde, hvilken hon gaf befallning att skyndsamt uppsöka israeliten Nathanael den Rieti och i fröken Schaumbachs namn bedja honom skyndsamt infinna sig. Ha! sade Amalia då betjenten lemnat ummet, och henhes läppar krusade sig till ett sarkastiskt löje, hvarvid de något upplragna näsborrarna vidgade sig och gäfvo hen1es ansigte ett uttryck af nästan manlig trotighet. . Detta hoppas Jag skall blifva en god ur för vanvettet och lära hans oförsynthet tt stäcka vingarne-och-gå tillbaka inom sunda örnuftets gränser.a Och honlog af förnöjelse t den plan som tycktes sysselsätta henne. Hedvig, som kände sin systers lynne och