Aftonbladet – 9 september 1852, sida 2

Min herre, ni skall icke kunna motstå ett fruntimmers böner, ty ert ansigte siger mig alt pi är en ädel man: Om ni tillika eger att bestämma öfver denna farkost, så... Nu föll henne tankan på lennes drägt i sinnet och hon tillade: sNi ser här ett fattigt landtfolk, hvilket ni skulle kunna göra en oskattbar tjenst.n Nathanael, ty den tilltalade var han, följde med ögonen riktningen af den anvisning, hvarmed Letort beledsagade sina ord, och de stannade på Guiselda. Oaktadtförklädnaden igenkände han genast dessa ädla, intagande anletsdrag, som han så outplånligt inpreglat i sitt minne under det anförda samtalet aftonen förut i kiosken. Letort behöfde icke anlita sin öivertalningsförmåga, ty Nathanaels beredvillighet gick alla hennes böner i förväg. Man öfverlade och beslöt att begagna sig af den okändes sällsynta tjenstvillighet. Trygg i skygd af sin förklädnad, nalkades Guiselda till bäten, för att genom sin beslutsamhet väcka mod hos Hedvig och betaga henne all tvekan. Hon räckte Nathanael sin hand, Tillåt mig först få laga i ordning en plats åt ern, sade hah. Nu började han omsorgsfullt aftorka en af de af nattdimman fuktigblifna tofterna, tog af sig sin kappa och bredde den i bottren. Hvad gör ni? frågade Guiselda; tror ri att vi ämna taga sådane tjenster i anspråk?a Ni är icke van att hafva några fuktiga bräder till golf. Försmå icke de ringa omsorger tillfället erbjuder!, Förssgd af de misstankar som röjde gig för Guiselda i dessa ord och läto henne frukta att förklädnaden icke var en tillräcklig mask för henne och Hedvig, märkte hon icke att den bräda, som: Nathanael utkastat för henne att stiga på, var slipprig af fuktighet,