Aftonbladet – 1 september 1852, sida 3

het, och detta så mycket mera, som de förra nödga mig att komplettera mannens karakteristik, för så vida den visar sig framträdande i den ännu icke utspelade Königsmarkska affären, för hvars intresse er uppmärksamhet än vidare torde få tagas i anspråk. Eller huru? Berätta, berätta, och jag. vill höra allto, sade baronen. Under en af mina resor. .— när och hvarest förbjuder mig den hemlighet jag bör iakttaga att uppgifva — hände en gång, då jag i skymningen gick hem till mitt logis, att jag såg en man falla ned på gatan, angripen af de förfärligaste plågor. En ung karl, som syntes vara af hans bekanta, tycktes af händelsen skickad i hans väg och till hans hjelp. Som det tilldrog sig straxt vid porten af det hus jag bebodde, öppnade jag mitt herberge för den sjuke, som icke förmådde släpa sig vidare. Dit inkommen föll han ned på min säng. Jag ville hasta efter en läkare, men den unge mannen, som följt honom in, satte sig deremot och hviskade afsides till mig att det onda var ett anfall af en epileptisk sjukdom, hvarmed han var behäftad, och att det skulle hafva sin tid, hvarefter det brukade upphöra af sig sjelf. I fruktan att en främmandes närvaro kunde vara besvärande, aflägsnade jag mig och bad min värdinna upplåta ett annat rum åt mig. Detta, ehuru med särskild ingång, låg vägg om vägg med det förutnämnda, så att man med lätthet kunde höra hvad derinne! tilldrog sig, samt hade dessutom fönster åt. gaten till. Jag hörde den sjuke lida af förfärliga plågor; jag hörde honom bedja om en läkare och jag hörde den andre föreslå en prest, Jag såg honom gå ut och kort derpå en man i andlig drägt inträda i huset. : Jag hörde dörren till den sjukes rum öppnas och kort derpå ett samtal föras med låg röst. Midt.un