Aftonbladet – 27 augusti 1852, sida 2

rykte, sin verksamhet, sin rikedom, sitt allt; sammanhang med den lefde hans namn vida — ty icke allenast i England utan ännu mer de engelska besittningarne i Ostindien, der le utflyttande europåerne ofta angrepos-af ;gonsjukdomar, hade den en storafsättning — stan den kände honom icke hans närmaste sranne. Då läkaren kom, sade Moses med svag röst: Min herre, Jag har låtit kalla er: för att. få veta om jag med lifvet kan genomgå denna sjukdom eller ej; men ber er icke göra er besvär med några recepter eller föreskrifter. Och om ni ej det förutan kan komma er?, anmärkte läkaren. ; Så dör jag, sade Moses med mycket lugn. Nathanael; som såg förundran målad på läsarns ansigte vid detta ovanliga förhällande af en sjuk, sade: Min morbror tror icke på läkenedlens -kraft. Moses fästade härvid på Natbanael: ett par wotande, skarpa ögon, hvilka tydligen läto hoom förstå att denna anmärkning i hög grad nisshagade honom. Derpå återtog han, vänd ill läkarn: Ni har hört min begäran.n Denne, som trodde sig hafva en fix ide att kämpa emot, gjorde ej några invändningar vilare emot den sjuke. Efter att hafva gjort sig nogare bekant med. hans tillstånd höjde äkaren på axlarne, under det han gaf Nathanael en blick, som icke lemnade något tvifrel qvar, om beskaffenheten af sjukdomens utgång. ; sc Hvad säger ni, doktor? frågade Moses. Här är icke: mycket. att säga. Icke att-jag skall lefva, icke att jag skall lö! Der står jag på samma punkt som -inan jag rådfrågade er! Var det icke detta ag förutsåg?? Ni vill verkligen veta det? Nå väl! Har