Aftonbladet – 27 augusti 1852, sida 2

Skatteförenklingen. Vi meddela här hr landshöfdingen Sandströmers. ofvan omförmälda utlåtande: Underdönigste memorial! Till underd. ätlydnad af de uti E. K. M:ts nädiga bref af den 10 Oktober sistlidet är meddelte föreskrifter, hafva vederbörande räntegifvare inom Skaraborgs län varit kallade att, genom i stadgad ordning, utsedde deputerade, i anledning af de utaf Rikets sednast församlade Ständer, med bitall till E. K. M:s näd. proposition, antagne grunder för hemmansräntornes förenkling, afgifva yttrande ifräga om antalet och beskaffenheten af de räntetitlar eller persedlar, som, sedan de sä kallade smäpersedlarna blifvit till ständig penhingeränta: förvandlade, kunde anses böra, inom detta län för framtiden säsom hufvudpersedlar bibehällas; och varder det vid sammanträdet förda protokoll härvid underd:st bifogadt. Deraf behagade E. K. M:t näd:st inhemta, att, jemte det samtlige deputerade, med undantag af endast en, i främsta rummet uttryckt den önskan, att hela ordinarie räntan mätte, efter 20 ärs medium förvandlas till bestämd penningeskatt, att utgå efter beräkning i silfvervärde, enligt 1830 ärs myntbestämningslag, hafva de fleste af dem pä i protokollet anförde skäl förklarat, att de heldre! än att ränteförenklingen skulle blifva afslutad, på sådant sätt, som ou är i fråga, föredraga att, tillsvidare och intilldess någon ändamälsenligare förändring kan vinnas, bibebälla nu varande räntepersedliar. Dä det äligger mig att till fullgörande af E. K. M:ts nådiga. befallning, afgifva eget und. yttrande i detta ämne, förekommer i främsta rummet frägan om de räntepersedlar, hvilka må anses lämplige att jemte penningeräntan för framtiden bibehållas och i hvilket afseende det vid E. K; M:ts högstberörde nädiga bref fogade förslag upptager spanmål, smör och dagsverken. Om ränteförenklingen skall verkställas efter de af Rikets Ständer antagne grunder och säledes de anmärkningar, som emot dessa kunna anföras, mäste förbises, så tror jag, för min del, att spanmål och smör äro de lämpligaste skattetitlarne, enär de utgöra produkter af äkerbruket och ladugärdsskötseln och säledes kunna anses representera landtmannanäringens förnämsta iokomstkällor. Deremot synes det mig helt och hället stridande emot de grunder, hvarpå nämnde förenkling skulle hvila, att-såsom räntetitel bibehälla dagsverken. De utgöra nemligen icke nägon produkt af jorden, utan medlet för dess behöriga brukande, hvadan och då den arbetskyldighet, som föranledt denna ränta, numera, hvad äfven ur alla synpunkter tyckes vara skäligt, icke af staten in natura utfordras, de ej heller lämpligen torde böra såsom mätare af skatterne begagnas. Det kan, oaktadt allt hvad deremot är att anmärka, och hvarom jag i det följande blifver i tillfälle att yttra mig, hafva ätminstone ett skenbart skäl för sig att, om värdet af jordens produkter stiger, jemväl skatterna i samma proportion förökas, men ingen giltig anledning synes mig förekomma, att så ordna jordbeskattningen, att den tillvexer i samma mon, som dagsverkslönerne stegras och således brukningskostnaden förhöjes. Denna äsigt, som äfven ibland de deputerade allmänt uttalades och jemväl lärer hafva blifvit framställd vid de fleste för nu ifrågavarande ärendes behandling inom länen hällne sammankomster, är icke ny. . Den har redan blifvit yttrad uti det underdåniga betänkande, som kammarkollegium under den 16 Oktober 1810 afgaf, i anledning af då, utaf Rikets Ständer väckt fråga om hemmansräntornes reduktion till färre persedlar, och hvilket sedermera, i följd af Kongl. M:ts och Rikets Ständers godkännande af hvad deruti blifvit framstäldt, lades till grund för det förslag i berörde hänseende, som bemälte kollegium den 8 Dec. 1828 aflemnade och i enlighet hvarmed nådig proposition sedermera af Kgl. M:t till Rikets Ständer afläts. : Skulle dagsverken icke komma att bibehällas, mä) Männe slöseriet med det dyrbaraste, med tiden?