2220 om REP re 1 iga glans. Hvad vi skola skämma bort er, narkis! Med hvilken omsorg och ömhet vi skola omgifva er ålderdom, för att komma er att glömma den rikedom ni förlorat. Älskad, smekad, vördad, skall ni en dag medgifva att rikedomen var föga afundsvärd, och ni skall förvånas öfver att någonsin ha kunnat hysa en tanke att återköpa den med förlust af er ära.n ; Efter att hafva vågat några invändningar, som Raoul, Helene och fru de Vaubert förenade sig att öfvervinna, sökte markisen fåfängt ett medel att komma undan — han snärjdes och fångades i snaran. Nåväl! ventre-saint-gris!s utbrast han slutligen, med en mans mine som ger allt på bäten, låt gå då! Min dotter blir baronessa, och den gamle skälmen Des Tournelles skall icke få den glädjen att .se en la Seiglidre gifta sig med en ofrälse. Det beslutades nu, genom allmän öfverenskommelse, att markisen så fort som möjligt skulle underteckna en afträdelse-akt till Bernards förmån, och när detta blifvit verkställdt skulle den gamle ädlingen med sin dotter flytta till slottet Vaubert, der de unga tu skulle blifva förenade. Saken var nu uppgjord; baronessan tog markisens arm, Raoul bjöd Hålene sin, och alla fyra gingo öfver till fru de Vauberts hem för att der äta middag. XII. Hvad gjorde nu Bernard, under det denna revolution föregick på slottet? Han red i sakta skridt utmed flodstranden, med hufvud och hjerta uppfylidt af en enda bild. Han älskade, och hos denna fria och stolta natur. icke missbildad af verlden, blef kärleken icke länge en du kel dröm, ett hemlighetsfull lidande; den hade blifvit en brinnande, stark