Aftonbladet – 18 augusti 1852, sida 2

ufvud, att, trotts sin vidlyftiga och på seminarierna srondligt inhemtade metod, hafva de ändå ingen god netod. Hvarföre? Just derföre att de läst så mycken metodlära. Metoden är nemligen något som gör ig sjelf, en yttring af hvarje skollärares individualiet. Kommer han ut ur seminarium fängslad af en riss metod (dock talas på seminarierna mera om de ärskilda metoderna; än nägon viss metod inöfvas), ä kan det hända, att denna metod icke alls passar ör hans individualitet, och då blir metoden blott en om form, en slentrian. Högst få skollärare har jag unnit, som kunnat bryta dessa bojor. Den metod, som de i sjelfva verket bruka, är just den, som deras egna seminarii-lärare användt på dem, d. ä. en slags lärd metod, en metod, som icke alls passar för barn. Derifrån bör dock undantag göras för alla seminarier, hvad skrifläsningsmetoden angår, och för några, der äskådningsmetoden blifvit öfvad, icke blott omtalad. Till heder för våra svenska folkskolelärare mäste det nämnas, att dels emedan de ej läst så mycken metodlära på seminarierna, dels emedan de tillhöra svenska nationen, som icke är så böjd för abstraktion och teori, som den tyska, de med sina ringare kunskaper och ringare odling, öfver hufvud i sjelfva skolan göra sin sak lika brå och mängen gång bättre, än de tyska. . Vore de blott öfvade i. de nämnda skrifläsningsoch äskädnings-undervisningsmetoderna, öch finge läsa för barnen i särskilda klasser, ej, som nu, hafva alla på en gäng; så tror jag att de genom sin medfödda, nationella större praktiskhet skulle kunna ästadkomma lika mycket, som de tyska. Ty det är dock märkvärdigt: i 8 är, 46 veckor om äret, äro barnen i Tyskland och särdeles här i Wärtemberg, oafbrutet sysselsatta i skolan, icke: alla på en gäng, utan i särskilda klasser och för flera lärare, och dock lemnar ej denna trägna skolgäng en större produkt, än att en f. d. pastor, som nu endast lefver som skriftställare för folkskolan, i gär sade: Jag begriper det icke; barnen kunna ändå ej läsa rätt flytande innantill, när man efter nägra år träffar dem utom skolan.s Att sädana barn; hvilka hafva utmärktare gäfvor eller gudfruktiga föräldrar, hvilka för Guds ords skull intressera sig. för sina.barns öfning i läsa, äfven sedan de kommit ifrån skolan, böra undantagas, förstås väl af sig sjelf, äfvensom att man ej bör göra en alltför vidsträckt tillämpning af en genialisk mans yttranden. Hväd uppfostran äter angär, har den tyska och säledes äfven wiärtembergske folkskoleläraren att kämpa emot alltför stora hinder, för att ban äfven med bästa vilja skulle kunna inverka nägot märkbarare. Hopfösandet af 1, 2, 3000 menniskor och med detsamma 3, 4, 500 skolpligtiga barn i en by, så tätt hoppackade, som invänarne i någon af vära trängaste städer, kan ej annat än medtöra ät barnauppfostringen på landet samma: välbekanta olägenheter, som följa med städerna. Barnen äro ju dagligen tillsammans på byns gator, de bättre sinnade och begåfvade med de vanartiga och illasinnade; de släppas ut och in i skolan flere gänger om dagen, de äro ofta för sig sjelfva utan tillsyn. Skolläraren har ej praktisk gåfva att tilltala dem rätt lefvande och bjertligt. Med tvång och under mänga kontroller hållas de i utvärtes mätta i en oklanderlig tukt. Men denna yttre tukt är ändå ej uppfostran. I hemmen hafva de icke heller alltid goda exempel. Dessa omständigheter försvaga betydligt; om de ej alldeles omintetgöra både presterskapets barnalära i kyrkan och religionsundervisning i skolan, samt skollärarnes ag Og att inflyta på barnens seder och sinnesändring. I Wöärtemberg torde dock genom det religiösa lif, som finnes hos folket, tillständet i detta hänseende vara nägot bättre; Det är tvenne verkande orsaker i Tyskland, som göra att folket, oaktadt den högre än hos oss uppdrifna folkskolebildningen, dock ej blir bildadt-eller lyftadt ur ett visst rähetstillstånd, och dessa äro: 1:o hemundervisningens totala förfall, och 2:0 de stora byarna med sin hopträngda befolkning och sina talrika värdsoch bier-hus. Om man kunde, men det är på mänga ställen omöjligt, spränga sönder byarne och med detsamma en hel hop öloch vinhus, och sätta bonden eller arbetaren hvar och en på sin torfva, så skulle större renlighet och snygghet införas, åtminstone i de förmögnares hem, föräldrarne litet mera sysselsätta sig med undervisningen at sina barn och barnen sjelfva befrias frän en hel hop anledningar till förderf och rähet i seder, som skolan nu aldrig kan bjelpa. Det hvilar-en förbannelse öfver menniskors bopsamlande i en klump, som ingen dödlig makt kan häfva. Samma menniskor, som tillsammans äro vilda som tigrar och råa som ett oskäligt djur, kunna skilda ifrån hvarandra vara spaka som lam och vänjas till tarf. lighet och ordning. Utan folkskolor vore dock Tysklands byar högligen att beklaga. Ehuru dessa sko. lor -visserligen icke kunna frambringa någon högre odling, hindra de ätminstone tillbakaskridandet i okun nighet och räket. Det är Sveriges lycka att folkbildningen der kan befordras äfven genom andra. medel, än genom skolor; äfvensom det vore dess största olycka, om man ville organisera den. svenska folkundervisningen alldeles på samma fot som i Tyskland. Den lilla staden Calw, hvarifrån detta bref är skrifvet, ligger vid öfra ändan af det omkring 15 sv. mil långa och 6 å 7 mil breda Schwarzwald, ryktbar såsom stamoch nederlagsort för den Calweska förlagsföreningens ofantliga bokförräder; en förening, hvilIken för folkets bildning ensamt ästadkommit lika I mycket godt som ett helt furstendömes alla folkskolor tillsammans. Af intet arbete tryckes mindre än 5000 exemplar. Alla arbeten hvila på kristlig och biblisk grund; priset är ända till förvåning billigt, t. ex. en karta öfver Palestina 2 sk., en hel, icke så liten, utmärkt god bibelförklaring med text, inbunden 2 rdr, en Biblisk psykologi på 8 ark 8 sk., allt banko. Af dessa skrifter äro på svenska redan öfversatta den Inyss omtalade Psykologien (Zellers lära om själen), Kyrkohistoriska Berättelser, en Biblisk Historia; för närvarande är under öfversättning en liten antiqvaIrisk Handbok öfver Bibeln. Det är mycket godt att dessa böcker öfversättas, men det vore ändä bättre om det kunde lyckas äfven hos oss att till förmån för folkbildningen åstadkomma en förening, som Igjorde att de öfversatta böckerna kunde säljas till samma pris i Sverige som här i Tyskland. Förlagsföreningens hufvudman och ledare, a sjelf skrifver Idet mesta och deltager i andras arb. .ca, är den förtjenstfulle och-outtröttligt verksamme dr Barth, hvilken endast lefver och uppoffrat sig för denna ädla, stora och :vidtomfattande verksamhet.) Hans, liksom Ihbela föreningens hem är i Calw. Den lilla staden har derigenom fått en stor betydelse i pädagogiskt bänseende, och förtjenar, då man talar om folkskoleväsendet i Tyskland och särdeles i Wärtemberg, att nämnas säsom en stad af första ordningen. Årligen Jsändas bidrag från England och de festa stater i Tyskland. Uti Calwer Missionsblatt stå dessa frivilliga gäfvor anmälda i den ordning de inflyta. Af dr I Barths Bibliska Historia finnas öfversättningar på de ) Utom flera läroböcker skrifver dr Barth ärligen icke mindre än 3:ne tidskrifter, nemligen: 1. Jugendblätter: Monatsschrift zur Förderung wahrer Bildung; 2. Calwer Missionsblatt; den närvarande ärgängen är den 25:te; 2 Miesionshlatt fir Kinder: don nävvaranda rofn.