Aftonbladet – 14 augusti 1852, sida 3

RÄTTEGÅNGSoch POLISSAKER I dag kl. half 10 f. m. lyckades det att å Hötorget gripa den sista af de tre sednast från Längholmen rymde korrektionisterne, nemligen Carl Gustaf Andersson. En mängelska hade för poliskonstapeln Myre anmält att hon kort förut observerat en misstänkt person stryka omkring å torget, och kört derpå hade Myre fått sigte på Andersson, under det A. hällit på att köpa bär. Myre som icke igenkände A. närmade sig till honom och frägade hvem han var, hvarpä A. helt lugnt svarade: jag är gatläggare och bor i N:o 27 på Badstugatan. Sedan Myre uppmanat A. att följa sig åt till bostaden, hade A. börjat springa ät Drottninggatan till, men då Myre .uppnätt honom hade han ät M. riktat ett kniftugg, som dock endast träffade rockkragen och sönderskar densamma. Drängen C. P. Andersson i tjenst hos hyrkusken Wiberg hade då sprungit fram oeh fattat tag i A. men erhöll ett svärt knithugg invid venstra örat. Drängen Axelsson, i tjenst hos viktualiehandlaren C. G: Norling, skyndade derefter att biträda drängen Andersson, men erhöll äfven flera knifhbugg i hufvudet. Arbetskarlen Lindholm, som äfven sökte gripa Å., var nära att få ett mot honom rigtadt knifstygn i magen. Mälaremästaren Ekström lyckades slutligen att sätta benet för Andersson, sä att han omkullföll och öfvermannades. Först sedan en person med ett spanskt rörtilldelat A. fyra svåra slag öfver högra handen kunde han förmäs att släppa knifven, hvarefter han aftördes i häkte. Vid det i dag med Andersson hällna förhöret erkände han sig vara straffad för andra resan stöld och fiere gänger hafva .varit tilltalad för fickstölder, men i brist af bevis frikänd, samt den 10 sistl. Juli blifvit för andra gängen dömd till korrektionshuset. Sedan de från prämen hoppat i sjön och undkomrnit bevakningen, hade de i närheten af Petersberg simmat i land och derefter begifvit sig ut i skogen utanför Skanstull, der de torkat sina kläder och alla tre, nemligen redan förut ertappade Broms och Himberg, i Anderssons sällskap lagt sig öfver natten att sofva. Helt tidigt på morgonen hade de utanför tullen ätskiljts och hvar för sig begifvit sig öfver bakgator åt staden... Han nekade att under det han varit ä fri fot hafva föröfvat nägon stöld, och kunde ej förmäs uppgifva hvarest han bott, utan pästod att han hvilat i det gröna. Han förnekade fräckt, att vid sitt gripande hafva utdelat knifhugg, ehuru mänga vittnen intygade sädant. Då hr polismästaren yttrade: det fins väl ingen trovärdig person af alla: här tillstädesvarande, mer än du,, svarade A. under hänlöje: Jo, det är säkerto. Det upplystes sedermera, att han logerat ä en för tjufvars tillhåll beryktad krog vid Träsket, som hålles af åkaren Ternings hustru, äfvensom att han i nätt legat uti en trädgärd ä norr i sällskap med en i dag häktad qvinsperson; men A. förnekade sädant, ehuru det styrktes med bevis. Mälet uppsköts tills om onsdag, och förklarade hr polismästaren, att samhället vore dem som gripit en så stor -bof tack skyldigt; men emellertid erhöllo konstapeln Myre cch detvenne särade drängarne Andersson och Axelsson hvardera 10 rdr bko, Mälaremästaren Ekström och arbetskarlen Lindholm hvardera 6 rdr 32 sk.,och mänglerskan, som i första hand gifvit anledning till gripandet, 3 rdr 16 sk. bko, allt ur poliskassan, och uppmanades de som blifvit särade att framdeles inlemna räkning å.kostnaden för särens skötsel, sä skulle poliskammaren ersätta kostnaden. — Med den i går at konstapeln Pettersson uti norska ministerhotellet ertappade korrektionisten Himberg hölls äfven i dag förhör. Eburu vittnen voro närvar rande, som intygade att Himberg kastat ifrän sig dyrkar och med knif skurit Pettersson i magen, nekade han fräekt. Himberg, som äfven är straffad för andra resan stöld, afgaf angående rymningen enahanda berättelse som Andersson. Instrumentmakaregesällen Lewander aemälde, att en af de knifrar som Himberg innehade vid sitt häktande, blifvit honom fränröfvad å allmän landsväg. Nägra karlar hade framrusat: och omkullslagit honom, och under det de hällit handen för hans mun, tillgripit ur fiekorna en silfveroch nägra kopparslantar, 2 delar af en klarinett och den anhällne knifven. Himberg förnekade att hafva förötvat eller varit delaktig i detta våld, men kunde ieke redogöra för itkomsten till knifven. Målet uppsköts för flere vittnens inkallande och erhöll sillpaekaren Westerlund, som biträdt Petterson vid H:s gripande 5 rår bko i belöning. — Säsom förut blifvit omnämndt ha inom kort tid ieke mindre än tio korrektionister lyckats rymma från Långholmen. Förutan de nu härstädes ertappade Broms, Himberg och Andersson, äro ännu ä fri fot, korrektionisterne Abrahamsson som och kallar sig Nygren, Lars Andersson, Anders Jonsson, Anders