Aftonbladet – 4 augusti 1852, sida 3

fält som kallas lifvet. Tillåt mig lyckönska eder i denna sak. Ni har haften hjeltes kallblodighet, en demons snille och en engels behag. Tillåt mig säga att ni varit heundransvärd.n aUlvad som är säkerty, sade markisen, under det han lekte med sitt spetskrås, är att olycksfogeln riktigt fastnat i snaran. Ack! markig, ni har böjt honom som ett rör. Af en stålhandske har ni gjort en klippingshandske. Jag vet att ni är tapper och modig: men jag bekänner att jag -var långt ifrån att ana detta diplomatiska snille. Det är skönt att vara fast som eken och böjlig som vassen. Markis, prinsen af Benevento har tagit er plats vid kongressen i Wien. Ni tror det, fru baronessa?, frågade markisen, under det han strök sig om hakan. Med ett enda tag skulle ni spännt Nimrods:båge, sade fru de Vaubert, leende. Ni tämjer tigrar och lär panthrar att komma och äta nr er hand., Åh ja, så går det vanligen med det der småfolket. På afstånd tala de endast om att söndersglita oss; småle vi åt dem så falla de genast och kräla för våra fötter. Det gör det samma, fru baronessa, jag ör ännu icke nog gammel, att spela Don Diegos roll, och om än denne narr vore adelsman skulle jag dock påminna mig Saint-Georges föreskrifter. pMarkis, svarade fru de Vaubert, stolt, om denne narr vore adelsman, och ni Don Diego, behöfde ni icke gå långt för att finna Rodrigo.n I detta ögonblick öppnades salongsdörren, och Raoul inträdde friserad, doftande af esencer, smakfullt utstyrd, med leende mun och blomstrande ansigte, oklanderlig från hufvud till fot, som hade han nyss kommit ur en modejournal. Han kom för att återföra sin